Ullgren, Dallas och en skön verklighetsflykt!

Njutande av några sensommarsemesterdagar, långt ifrån uppkopplingar, telefoner och media med torftiga skribenter kommer här ett inlägg som borde ha kommit redan för många timmar sedan.

DN:s Malin Ullgren, inte min favorittekopp bland kulturskribenter, går i dag till angrepp mot tv-serien ”Dallas” som hon påstår får ”det gamla motståndet” mot serien att lyfta igen. Vilket motstånd hon avser, förutom det från henne själv och ett antal som går att räkna på ena handens fingrar, får vi inte veta!

På typiskt undergivet, radikalfeministiskt, sätt vill hon få oss att tro att serien visar en bild som är ouppnåelig och att hon (pga av brist på egen initiativkraft?) inte orkat kravla sig upp från botten trots en förälder som tyckte att ”Dallas” var värt att ta del av.

Det är ett resonemang som bara en mycket bitter människa kan föra!

Livet är fullt av val! Även om Ullgren inte anser att valfrihet är något att ha, underförstått att alla andra ska bära upp henne till nivåer hon inte orkar nå själv, så är hennes antipati mot dagdrömmandet i tv-serier oerhört tröttsamt!

I min ungdom var det ”Maktkamp på Falcon Crest” som upptog mitt stora intresse. Jag tror inte att jag missade ett enda avsnitt! Med tindrande ögon slukade jag varje replik med stor fascination! Angela Channing var min Gud! En ouppnåelig varelse som levde ett liv som jag aldrig kan drömma om att få leva! Åtminstone inte utan att drömvinsten, alla kategorier, skulle ramla ned i mitt knä.

Hur som helst så tror jag, än i dag, att min fascination beror på att jag önskade mig själv ett liv långt från världsfrånvända, vänsterradikala, feminister, som utan förankring i verkligheten ändå lyckas få spaltutrymme i en av våra största dagstidningar!