29 augusti 2012

Flummigt om flumskolan

Onsdag är Malin Ullgren-dag i DN Kultur. Så även denna onsdag.

I dag handlar hennes drapa om skolan och att S och V låter alliansen få "fritt fram för sina skolexperiment".

Ullgren påstår att hon inte var en del av den "flumskola" som alliansen gärna kallar 80-talets undervisning. Hon säger sig vara nöjd med "blindkartorna, glosorna, årtalen,
klassikerläsningen, psalmerna" och påstår att kommenderade grupparbeten alls icke var så illa.

Vidare anklagar hon Jan Björklund för att ha sett till att elever på yrkesförberedande utbildningar blivit utan högskolebehörighet.

Sin krönika baserar hon på en artikel, skriven av Jenny Maria Nilsson, i Helsingborgs Dagblad. Nilsson som bl a slänger sig med uttryck som att "skadliga myter som bygger på falska dikotomier repeteras". (Ett sådant praktfullt ordbajseri!)

Visst var skolan så mycket flummigare då än nu? Jag vet att vi elever matades med otroligt mycket kunskap som jag sedan dess aldrig omsatt i min egen verklighet. Att bläddra i gamla läroböcker är ofta som att bläddra i böcker man inte kan tro att man någonsin läst!

Jag undrar om Ullgren kan redogöra för vad en derivata är, ge några årtal kring Spinning Jennys storhetstid eller för den delen plocka ut samtliga satsdelar i sin egen text? Och vilken nytta har Ullgren i dag av alla de psalmer hon tvingades sjunga med i?

Under tredje årets studier i mitt tredjespråk fick jag lära mig att analysera poesi och konstverk och svängde mig med ord som jag i dag aldrig någonsin använder. Och då påstår jag ändå att jag idag talar språket ifråga flytande! Jag vet t ex vad alla delar i besticklådan heter och det brukar ju vara ett test på att man kan ett språk!

Visst, en god grundutbildning att stå på inför vuxenlivet är naturligtvis angelägen. Och får man inte högskolebehörighet av en gymnasieutbildning så är det bekymmersamt. Dock anser jag att det snarast är högskolebehörighetskraven som borde ses över i stället för den yrkesförberedande gymnasieutbildningen. Det borde, lätt raljerande, inte betyda ett dugg att en elev är duktig på att knyppla om det är latin som ska universitetsstuderas!

Har, till sist, otroligt svårt att tro att Ullgren och Nilsson f ö visste vad "dikotomi" betyder innan de slog upp ordet? SAOL meddelar att ordet betyder "tudelning".

Således betyder ovan, av Ullgren, citerade Nilsson-svammel: "skadliga myter som bygger på falska tudelningar repeteras".
Blev det mer förståeligt så? Flum om någon frågar mig! Om det beror på skribenternas skolgång att de i dag använder sådana uttryck så är jag benägen att fortsätta tycka att de nog var flumskole-elever en gång i tiden.

4 kommentarer:

  1. Dikotomi är inget särskilt konstigt ord. Det är ett vedertaget begrepp inom kritiskt tänkande som betecknar ett av de vanligaste felsluten; nämligen att man felaktigt ställer två saker mot varandra. ”Tudelning” är visserligen en synonym men du kan inte direkt byta ut orden mot varandra här. Motsättning skulle man kunna skriva men det finns ingen anledning att inte använda ett begrepp som ”falsk dikotomi”.

    Ordet lärde jag mig inte i grundskolan utan när jag studerade filosofi i Lund.

    Tack för visat intresse! Lycka till med tänkandet.

    SvaraRadera
  2. Tänk, filosofi var inte ett favoritämne för mig. Fick visserligen femma i betyg men det berodde nog på att jag flummade till språket extremt mycket på skrivningarna. I mitt arbete i dag är jag skyldig att följa språklagens (2009:600) krav på ett vårdat, enkelt och begripligt språk!
    F ö frågade jag, vid fikat, mina kollegor på avdelningen om någon någonsin hade hört ordet dikotomi? Det hade ingen!

    SvaraRadera
  3. Nej ordet dikotomi använder ju ingen. Typ. Men det är egentligen ett rätt bra ord. Jag skulle säga att det är besläktat med orden "olika" och "motsats". Där "olika" är för allmänt. Och "motsats" för specifikt. Dikotomi innebär ju olikt men inte motsats. "Olika" skulle ju kunna vara delvis olika alltså bara en aning justerat, och då olika. Medan "dikotomi" innebär att det måste vara helt olika eller helt åtskilt.

    Det är ju sällan man behöver använda det. I talspråk säger man väl då helt enkelt "helt olika", kanske.

    Men jag håller med dig om din grundtes att det är olyckligt om forskarjargong används. Ifall det inte absolut är nödvändigt. Det fungerar ju elitistiskt och distanserande. Tanken som forskaren presenterar kan ju i det närmaste vara infantil, men presenterat i ett så snårigt fikonspråk att ingen orkar lista ut vad som egentligen avses. Det borde nästan vara yrkesförbud på sånt. Speciellt om man vill föra en längre resonerande tankegång, då kan fikonspråket fungera destruktivt som en parrallel uppgift att lösa, förutom grundresonemanget.

    Leif GW är ju en akademisk typ som är den extrema motsatsen. Använder aldrig några distanserande begrepp. Misstänker han för en sekund att något är otydligt så förtydligar han direkt, utan påpekan. Ett föredöme. Och de flesta texter av forskarnatur kan nog plockas ner på ungefär den nivån. Egentligen.

    SvaraRadera
  4. Kanske inte ingår i gemene hd-läsares dagliga vokabulär men inte är det ovanligt! Dock synd att fokus ligger på det istället på innehållsfrågor. Håller verkligen med dig! Och jag tror inte att du menar att man inte ska anpassa undervisningen efter t ex ny teknik och nya möjligheter. Men poängen tycker jag är att motsättningen kritiskt tänkande-"förhörbar" kunskap är förödande. Vi tappar ett steg och kan skylla allt på att "men våra svenska ungdomar kan visst men det mäts på ett gammaldags vis".

    SvaraRadera