SvD skriver i några artiklar om, de mycket preliminära, planerna på att glasa in plattformarna på t-banans röda linje.
Vi har bl a fått ta del av t-baneförares fasanfulla upplevelser när en människa plötsligt befinner sig framför det framrusande tåget.
I landstinget är det, än så länge, bara MP som tycker att frågan är angelägen och borde genomföras.
Själv ställer jag mig frågan om det verkligen är värt kostnaden?
Är det de facto inte så att den människa som mår så miserabelt dåligt att endast döden är en utväg skulle välja en annan t-banelinje, järnvägsräls eller något helt annat sätt att avsluta sitt liv på?
Jag tror inte att den samhälleliga kostnaden blir mindre bara för att glasskivor sätt upp på perrongerna på en enskild t-banesträckning.
Om pengar ska satsas på att förhindra självmord så borde de i stället satsas inom psykvården!
Ja det låter lite överambitiöst (och aningen fult). Förmodligen så vore det ju bra att öka komforten på perrongerna. Fler bänkar och vindskydd, kanske. Förstår inte varför det är så väldigt snålt på den punkten. Ibland kan man tro att de fruktar för fyllegäng som sitter och småtrivs och storstör på perrongerna om de blir för trevliga. Men det vore ju nästan förakt för mänskligheten.
SvaraRaderaOch så fler papperskorgar. Även inne i vagnarna.
Det är väl ingen som bryr sig om personen på spåret eller föraren?
SvaraRaderaProblemet är ju att det blir stopp i trafiken en lång stund vilket ger en direkt ekonomisk påföljd för potentiellt flera hundra tusen resenärer/medborgare... särskilt som Stockholms tunnelbana är klantigt byggd med ett centralt nav som kan stoppa ALL trafik vid problem.