Det skulle ta mig två timmar att promenera till jobbet. Att
ta mig hem skulle så klart ta lika lång tid. Fyra timmars ofrivillig promenad
genom en sjuk stad – hur länge skulle jag palla?
Troligen inte så många dagar.
Ovanstående tankar har flera gånger i dag upptagit min
hjärna.
Anledningen är att SL i morse stod bakom den kanske sämsta
nyheten av alla i dagar då vi uppmanas hålla avstånd och ta situationen på
fullaste allvar; SL hade beslutat att från och med i dag skulle busstrafiken
begränsas och tidtabellerna glesas ut.
Följden blev överbelamrade bussar i rusningstid – bussar där
människor tvingades packa ihop sig på ett rent hälsovådligt och riskabelt sätt.
SL:s presstalesperson Claes Keisu sade under förmiddagen att
man kanske hade dragit ned på trafiken för mycket men att detta möjligtvis
skulle kunna rättas till en del till tisdagsmorgonen.
Uttalandet får mig att undra: Drog SL ned trafiken i tron
att flera chaufförer skulle sjukanmäla sig på måndagsmorgonen? I så fall;
Varför skickade man inte ut överskottet av chaffisar för att förstärka den galna
trafikantsituationen. Vad gör en busschaufför om han/hon inte kör buss under tjänstgöringstid? Sitter
i bussgaraget i karantän i förhoppning om att inte bli sjuk medan trafikanterna hostar varandra i ansiktena?
Visst, det kan komma tider då hela linjer måste ställas in
på grund av personalbrist men den dagen den sorgen.
Vi är många, dock tydligen inte tillräckligt många, som
försöker följa myndigheternas råd så gott vi kan. Bland dessa råd ingår
avståndshållning till andra människor och att jobba om man är frisk.
Många kan inte jobba hemifrån och många av dessa har
samhällsviktiga sysslor. Det är i dessa grupper viktigt att andra
samhällsaktörer gör sitt yttersta för att begränsa eventuell smittspridning.
Här fallerade SL rejält under måndagsmorgonen.
Konsekvenserna skulle kunna bli ödesdigra och då får nog Claes Keisu och hans
kollegor det ganska svettigt att försöka förklara hur de egentligen tänkte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar