4 maj 2019

Flamländska är inte språket i norra Belgien!


Den som någon gång besökt Belgien vet att landet är skarpt delat av en osynlig gräns. En gräns som även skär genom delar av huvudstaden Bryssel.

Söder om gränsen kallas området för Vallonien. Här är merparten av invånarna franskspråkiga men vallonska och tyska förekommer också lokalt. Att som besökande turist försöka sig på att samtala på engelska möts med axelryckningar och kanske en fnysning.

Norr om gränsen befinner vi oss i Flandern. En mer välmående del av Belgien där du ofta kan göra dig förstådd på engelska. Men vad kallas språket som de flesta invånare pratar här? Om detta har jag snart hört lika många varianter som det finns belgare. Jag tror att det är en mer än vanlig uppfattning att språket som talas i Flandern är flamländska. Så fel det kan vara!

För många, många år sedan gick jag en utbildning i Madrid. En utbildning där vi elever kom från stora delar av världen. Jag minns att två tjejer, en från Flandern och en från Nederländerna bestämt påstod att de inte kunde konversera med varandra. Då tyckte jag att detta lät märkligt och så här i efterhand tänker jag att de båda tjejerna lurade skjortan av oss andra.

Jag försöker besöka vackra, om än otroligt märkliga på många sätt, Belgien minst en gång om året. Snart är det dags igen och jag ser mycket fram mot några dagar i glada vänners lag.

Inför årets besök bestämde jag mig för att kolla upp det där med flamländskan och fann ganska snabbt att åsikterna är många och källorna på internet är outsinliga.

Jag började därför med Belgiska statens turistbyrå, som konstaterar att de officiella språken i Belgien är franska, tyska och nederländska! Inte ett ord om flamländskan alltså.

Sedan blir det en smula mer ogreppbart.

I en artikel i SvD, från 3 nov 2002, skriver Olle Josephson, att flamländska och nederländska är samma språk. Någon mening senare påstår han att i Belgien talas belgisk nederländska och i Nederländerna talas holländsk nederländska. Är det någon som fortsatt är med i det resonemang som fick mig att utbrista ”men herre jävlar”! ”Ursäkta herrn, men talar ni holländsk eller belgisk nederländska?”, är knappast en frågeställning som jag någonsin kommer att utsätta någon för.

Jag fortsätter mitt sökande och finner att flamländska är en ”nederländsk dialektgrupp” som inte ska förväxlas med belgisk nederländska. Å nu blev allt genast helt solklart, eller?

I vardagligt tal omnämns språket som människorna i Flandern talar för flamländska och just detta faktum gör att snart nog ingen vet vad som avses.

Helt klart är dock att de som talar det som många kallar flamländska utan tvivel skall benämnas nederländskspråkiga.

Jag inser redan minuterna innan jag publicerar detta inlägg att jag kommer att möta mycket motstånd, inte minst från de som genom åren försökt förklara för mig att en flamländare har mycket svårt att göra sig förstådd med en nederländare och att jag inte förstår när jag hävdar motsatsen.

Dock lutar jag mig mot Olle Josephsons text i SvD då han konstaterar att skillnaden mellan en flamländares och en nederländares språk är ungefär lika stor som mellan sverigesvenska och finlandssvenska.

Så! Då var det utrett! Ska bli kul att snart få gestikulera med valloner på icke existerande franska samt språkas vid på engelska med flamländare som talar nederländska.

2 kommentarer:

  1. Vad kul att du skriver ett blogginlägg om ”flamländska”!

    Visst är nederländska ett språk medan flamländska är en dialekt.
    Termen flamländska hänvisar till två dialekter som för närvarande talas i stor del av det tidigare Flanderns län: västflamländska och ostflamländska. Mellan dessa två finns det också dialektala skillnader.

    Vad gäller huruvida en flamländare och en holländare kan förstå varandra så är svaret ja. Däremot skiljer både ordförråd, grammatik, skrift, uttryck och uttal sig åt, vilket kan leda till språkliga missförstånd. Ett tränat öra hör genast skillnaden när en belgare respektive en holländare talar nederländska.

    Jag hade personligen en diskussion med en arbetssökande på en myndighet i Stockholm för många år sedan. I hennes CV nämndes under språkkunskaper … Flamländska! När jag vänligt påpekade att flamländska inte är ett språk, och att hon borde ändra detta till nederländska, kröp det fram att det var hennes flamländske pojkvän som tutat i henne att flamländska visst är ett språk. De båda tjejerna du nämner ville nog visa på dessa ”enorma” skillnader (ironi).

    Personligen anser jag att flamländarna dels av historiska skäl, men också på grund av det språkligt uppdelade Belgien, vill framstå som säregna och självständiga både när det gäller språk och kultur.

    När exempelvis språkval till myndigheter, post, banker, poängkort till butiker med flera ska göras i Belgien, så finns alltid valen français och nederlands. Ibland har den lilla minoriteten tysktalande tur med deutsch, och under senare år har också – hör och häpna – English tillkommit i några få fall (vissa internationella företag).

    Som kuriosa kan jag berätta om en språkavdelning på en av EU:s institutioner. Språkenheten hette – och heter säkert fortfarande – ”den nederländska språkenheten”. Nu är det så att det har blivit färre och färre holländare som vill flytta till Bryssel för att arbeta (samma sak gäller också för svenskar och danskar), vilket ledde till att det i enheten blev fler och fler flamländska översättare, medan holländarna blev färre och färre. Det ledde till meningsskiljaktigheter på enheten, då holländarna ansåg att flamländarna inte kunde översätta till korrekt nederländska.

    Däremot vill jag påpeka att det inte finns någon osynlig gräns som skär genom Bryssel.

    Vad gäller Bryssel så ligger huvudstaden som en liten enklav i Flandern, men stadens alla 19 kommuner erbjuder service på både franska och nederländska. De ursprungliga Brysselborna är ofta mixade par (flamländare-valloner) och de kallar sig kort och gott för ”les Bruxellois” (Brysselborna), och de struntar helt och hållet i ”kriget” som pågår mellan Flandern och Vallonien.

    Gränsen mellan flamländska och vallonska kommuner är mycket tydlig. Förutom språken som du mycket riktigt nämner, visar det sig också exempelvis genom vägskyltar. Jag lider med ovetandes turister (och en och annan belgare) som genom alla år har bilat genom Belgien.
    Nu förutsätter jag att alla har GPS i bilen, och därmed slipper sitta med den på Texaco inköpta och alldeles för stora Europavägkartan utfläkt i knät.

    Men, vi låtsas att vi är på väg från Brygge till Paris, men att vi har bestämt att göra en paus i den vallonska staden Bergen. I de flamländska kommunerna står det så fint Bergen på vägskyltarna, men när vi passerat de flamländska kommunerna söder om Bryssel (ja, Bryssel är omringat av flamländska kommuner) och kommer in i Vallonien så är Bergen plötsligt borta! Staden försvann! Den som inte vet att Bergen heter Mons på franska får då huvudbry.
    Samma förvirring gäller bland andra också följande städer:
    Gent – Gand
    Kortrijk – Courtrai
    Mechelen – Malines
    Antwerpen – Anvers
    Luik – Liège
    Doornik – Tournai

    Tänk, som av en slump hade jag redan bestämt att bjuda mina svenska gäster på flamländsk middag på Eurovisionsfinalkvällen. Maträtten kommer jag dock att presentera både med det franska och det flamländska namnet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för intressant, långt och uttömmande svar. Nu blev vi ju alla mycket klokare, eller?

      Radera