T-baneresor är alltför högljudda och mästrande!

När en T-baneförare pockar på uppmärksamhet så brukar jag lyssna. Jag tänker att här gäller det att ta till sig instruktioner om vad som sker, om jag alls ska komma hem eller om något annat inträffat som påverkar min resa.

Precis som de automatiserade utropen är lagda i en ljudnivå som kan spränga trumhinnor, så tycks de flesta förare inte inse att de talar i en mikrofon. Alternativt förstår de inte hur en mikrofon fungerar för det skriks i smärtsam ton allt som oftast!

De senaste veckorna tycks ett nytt påbud ha gått ut från SL och MTR till T-baneförarna. Ett slags imbecillt kamikaze-uppdrag!

I stort sett vid varje resa jag gjort, och de är många, så envisas förarna med att vråla: ”Det finns flera dörrar på tåget” eller ”Tåget har 21 dörrpar.” Naturligtvis handlar det om alla de korkade människor som envisas med att köa vid första och sista dörren på tågen men om förarna inte ger folk tid att förflytta sig ett antal meter så känns utropen som alltför mästrande.

Det är liksom så dags att börja instruera passagerare om antalet dörrpar på ett tåg när dörrarna stängs. Jag tror inte att varken jag eller någon av mina medpassagerare inte inser att dörrarna på ett T-banetåg är många.

Möjligen ska de skrikande utropen få oss att tänka till nästa gång vi ska bege oss ned i tunnlarna men så fungerar inte människan påstår jag.

Om uppmaningarna ska ha någon som helst verkan måste vi resenärer genast se stora skyltar i början och slutet av perrongerna som, ödmjukt, ber oss förpassa oss mer in mot mitten. Alternativt ska det stå personal på plattformarna på de stora stationerna i rusningstid för att försöka få av- och påstigandet så smidigt som möjligt.

Än värre är den yngre manlige förare som envisas med att på var tredje station deklarera vad klockan är. Att vid Slussen få veta att ”klockan är 06.23 och det är tid för avgång mot Hässelby Strand” gör ingen människa glad. Särskilt när tågets ordinarie avgångstid var ett antal minuter tidigare!

Skrik gärna till oss välbehövda T-baneförare! Men gör det när det verkligen behövs och när det har någon verklig verkan!