Så här års snoras, nyses, rosslas och feberfrossas det.
Särskilt påtagligt är det i rusningstrafik i kollektivtrafiken. Varje resa är
en kamp för att, åtminstone försöka, hålla bakterie- och virusangreppen borta
från den egna lekamen. För gudarna ska veta att de flesta av våra medmänniskor
har förträngt att hålla för mun och näsa när de blir nys- och hostnödiga! Det
är bedrövligt!
Än värre lär det bli efter denna helg då skolor och dagis
öppnar igen.
Att läsa i media att våra statsråd, med ett undantag, inte
sjukanmält sig en enda dag kanske är symptomatiskt på samhället i stort. Ingen
vill drabbas av det sura karensavdraget på lönen.
I det kommunikationssamhälle vi lever i numera är det många, som kan stanna hemma men ändå påstår sig ”arbeta”, som meddelar sina kollegor
eller undersåtar att de, minsann, ”nås på mobilen” eller ”arbetar hemifrån.”
Att de i själva verket lider vinterkräksjukans helveteskval
och inte är kapabla att fatta ett enda vettigt beslut är inte något som någon
annan ska få ha en synpunkt på.
Visserligen är våra heltidspolitiker utan anställning i
vanlig bemärkelse och enligt regelverket i tjänst dygnet runt och året runt.
Däremot är det patetiskt att inte fler än förre
sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) sjukanmält sig en endaste dag!
Regeringen är helt enkelt ett extremt dåligt föredöme som vill få oss att tro
att de är arbetskapabla trots feberfrossor, spyhinkar, diskbråck,
njurstensanfall och hjärtproblem.
Det sistnämnda föranleder mig att ställa en ganska enkel fråga
till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som tillbringade några sommardagar på
sjukhus efter en hjärtinfarkt; Vilka beslut fattade du, och hur nåbar var du, under
ballongsprängningen?
Nästa gång ett statsråd uttalar sig idiotiskt blir det lätt
att konstatera att han/hon troligen är dålig men saknar sjukdomsinsikt eftersom
människan anser sig vara i tjänst och inte har sjukanmält sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar