Landshövdingar har lång startsträcka!

När erfarna politiker blivit för gamla eller kanske gjort sig omöjliga på annat sätt kan de med tillförsikt luta sig tillbaka och invänta beskedet om i vilket län de blir landshövdingar.

Den sittande regeringen brukar fördela gracerna hyfsat jämt mellan de egna och oppositionella.

I dag kommer beskedet att Sten Nordin (M), tidigare finansborgarråd i huvudstaden, utnämnts till hövding i Blekinge och att han tillträder redan 1 oktober.

Inget ont om Nordin, som jag tycker gjorde mycket bra för Stockholm, men någon erfarenhet av Blekinge har han inte. Något han erkänner i en intervju med DN. När han får frågan om han har någon koppling till Blekinge blir svaret: ”Nej, inte alls. Jag ser fram emot att få lära känna Blekinge på djupet.”

Jobbet som landshövding innebär dubblar roller; Dels är man statens representant mot länet, dels är man länets representant mot staten.

Jag begriper inte varför regeringar ofta utser personer utan erfarenhet av ett visst län att representera detsamma.

I min värld måste det krävas en ganska lång startsträcka med nätverkande och kunskapsinhämtande innan det kan bli verkstad.

Det måste finnas lokalförankrade, avdankade, politiker som redan har nätverk och kunskap för att snabbt komma in i rollen.

Men så tänker inte regeringar! Regeringar har uppenbarligen fått för sig att de inte behöver tänka efter när att de väl vunnit ett val!