Om två usla radioprogram!

I morse lyssnade jag på programmet ”Pop och politik” som sändes direkt efter melodikrysslösandet! Jag stannade kvar därför att det utlovades ett reportage om pan-flöjtisten, och f d rumänskan, Dana Dragomir.

Det som hade kunnat bli ett fantastiskt reportage blev till ett hafsverk.

Ytterst kort avhandlades hur det var att leva under diktator Ceausescus fasansfulla styre där ingen vågade säga vad de tyckte inom hemmets fyra väggar av rädsla för avlyssning. Säkerhetstjänsten Securitate försökte värva Dragomir som spion för att hon på så sätt skulle kunna få ett pass att resa ut ur landet med.

Dana lär ha berättat för sin far, under en promenad, att hon inte tänkte återvända utan eftersträvade ”friheten” i väst. Därpå fick vi veta att hennes föräldrar raskt förlorade sina jobb när det gick upp för Securitate att de blivit blåsta av sin egen ”Mata Hari”.

Så mycket mer fick vi inte veta!

Det hade varit intressant att höra Dana utveckla tankarna kring sina föräldrar som lämnades åt sina öden. Vad hände med dem och gjorde Dana någonsin något för att försöka hjälpa? Brydde hon sig överhuvudtaget?

I stället fick Dragomir gång på gång framhålla att ”frihet” blev hennes lycka.

Programledaren Anna-Charlotta Gunnarson borde ha stoppat inslaget på förhand och krävt att reportern skulle ha gjort ett omtag!


2 gånger om dagen sänds ett litet, pyttelitet, men oftast utmärkt program i P1. ”Tankar för dagen” ger oftast precis det, tankar för dagen. 3-4 minuter med klokskap brukar det vara!

I går, fredag, var det barnpsykologen Lilian Levin som berättade en gripande historia om hur hon under en tågresa från Säter till Stockholm kom att samtala med Ibrahim, en i Kanada boende flyktinggrabb från Somalia. Ibrahim hade just hälsat på en bror, Ahmed, och var nu på väg att möta den tredje brodern, Mohammed, i Stockholm. Enligt Levin bodde Mohammed sedan många år i London, som papperslös flykting.

Levins lilla historia var nog tänkt att framstå som rörande. Synd bara att den troligtvis inte var sann!

Att Mohammed lyckats ta sig in olagligt i England är kanske möjligt. Likaså är det möjligt att han lyckats hålla sig, papperslöst arbetande, i flera år gömd i skymundan från brittiska migrationsmyndigheter. Men när Levin påstår att Mohammed, utan dokument, lyckats resa från London till Stockholm för att möta sin bror för att sedan resa tillbaka så rämnar trovärdigheten.

Att resa mellan Storbritannien och Sverige är förenat med passkontroll eftersom Storbritannien inte är med i det som kallas Schengen och där passfritt resande, åtminstone i teorin, ska vara möjligt.

Jag vägrar tro att Mohammed riskerade att bli upptäckt vid gränspassager om han nu lyckats skapa sig ett, om så illegalt, liv i England.

Som psykolog borde Lilian Levin vara klar över att allt som hon får berättat för sig med nödvändighet inte är sant. Mer källkritisk granskning skulle ha behövts och hon borde dessutom hålla sig för god för att sprida skrönor vidare i ett program som har som uppgift att skänka en stunds ro och eftertanke.