19 juni 2013

Extra ledigt i strejkens namn?

Sommarmorgonen denna onsdag bjöd på en skön långpromenad genom strejkens Stockholm.
Det var ovanligt lugnt, åtminstone utmed de gator, och förbi de busshållplatser, där jag strosade.

Fackförbundet Kommunal, och dess medlemmar, påbörjade sin strejk vid midnatt och ett stort antal busslinjer är inställda. Kommande natt utvidgas konflikten om ingen överenskommelse träffats.

Jag reagerade på hur folktomt det var i morse. Jag hade förväntat mig att Kommunals medlemmar skulle belamra busshållplatser och t-baneuppgångar för att, på sitt förbunds vägnar, sprida information om varför de strejkar.

Möjligen hade jag trott att de, förutom att på gammalt klassiskt, tröttsamt, fackföreningsmanér agera strejkvakter skulle finnas på plats för att besvara allmänhetens frågor om varför de väljer att inte sitta bakom ratten på sina bussar.

Men som sagt; Det var alldeles, alldeles öde!

Kanske ser fackföreningsmedlemmen av i dag möjligheten att utnyttja dagen till en rejäl sovmorgon? Kanske följt av en dag i solen?
Kanske de flesta av medlemmarna inte ens delar sitt förbunds stridslystnad?
Kanske de inte ens själva begriper varför de bör få mer i löneökning än andra lågt betalda? 
Kanske inser de att en entreprenör som tar över ett trafikområde i rimlighetens namn borde få välja sin egen personal i stället för att ta över ett kollektiv med anställda där en del kanske inte uppfyller rimliga krav?

Det hade varit, i alla fall en smula, mer trovärdigt om de som skulle ha arbetat med att transportera andra denna morgon faktiskt hade funnits på plats för att försvara de åsikter som de uppenbarligen måste dela med sitt förbund.

Varför är de annars medlemmar?

3 kommentarer:

  1. Jens.
    Det där ser du som du vill se det.
    D.v.s. du är mycket tveksam till att strejkrätt skall finnas? Det ställer ju till så mycket problem i samhället. Människovärde enligt den humanistiska och kristna principen är att alla människor har samma värde, även busschaufförer i Kommunal och entreprenörer.
    Enligt den ekonomiska principen (som finns, men ej i skrift) så värderas människor i dagens samhälle allt mer efter ekonomisk modell, typ är du lönsam? Undertecknad tror definitivt på att stolta och högt värderade medarbetare är mycket bättre än hunsade och nedvärderade.
    För företagen är detta både humanistiskt och ekonomiskt det bästa.

    Olle B.
    Fri och obunden till någon -ism eller politiskt parti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag påstår inte att strejkrätten inte ska få finnas. Men jag blev förvånad över avsaknaden av strejkande i morse. Precis som jag blir trött av att läsa om busschaufförer som klagar över långa arbetspass. Att de har längre sammanhängande ledigheter nämner de inte. Och varför ska inte en anställd behöva känna att han/hon är lönsam? Det står inte alls i motsats till att vara stolt anställd! En busschaffis har samma värde som alla vi andra. Varken mer eller mindre!

      Radera
  2. Det är ju lite svårt det här med nya bolag som tar över ruljansen för att driva den bättre. Och då ta hand om all personal samtidigt. Fast man har metoder eller tankar om det, som gör verksamheten effektivare. Visserligen bör man kunna skriva kontrakt för den nye utföraren, och samtidigt förnya personalens kontrakt på samma längd.

    Men skall personalen kunna förlora jobbet varje gång som kontrakten omförhandlas? Bara sådär? Låter ju inte precis självklart. Nog borde det finnas inskränkningar i rätten att säga upp folk kan jag tycka. Om enda orsaken är ny entreprenör.

    SvaraRadera