Tack SJ!

Efter några dagars grönbete i den vackra sörmländska naturen, om vi bortser från alla fästingar, var det i dag dags att återvända till storstan.

När jag klev av tåget på Stockholms Central kände jag igenom alla fickor. Jodå, plånbok, mobil, nycklar och allt annat ”livsnödvändigt” låg där det skulle!

Exakt 2 minuter senare var jag nere i gångtunneln, på väg mot t-banan, när jag kom på att jag var tvungen att ringa ett viktigt samtal.

Mobilen var inte längre i den nyss kontrollerade fickan. Suck!

Tillbakasprungen, upphastad på perrongen såg jag mitt tåg fara iväg mot Hagalund eller någon städperrong. Rask språngmarsch in till kundtjänst där ”Rolf” kunde konstatera, efter ett visst sökande, att mitt tågset skulle vända åter mot den destination jag just kommit från. Inom 10 minuter!

Rask språngmarsch igen, upp på perrongen, tåget kom rullande och jag armbågade mig fram till min nyligen lämnade sittplats. Men ingen mobil!

Uppgivet smålunkade mot hittegods följde under ett antal helt nya svordomar och en stor portion självförakt.

Äldre herre undrar vad han kan hjälpa till med. Jag förklarar mitt ärende och han undrar vilken typ av mobil jag har. Jag svarade.

Och han replikerar: ”Den fick jag in för exakt 40 sekunder sedan! Vi har just bara messat dina kontakter för att du skulle nås av beskedet att din mobil var funnen!”

Undrens tid är inte förbi!

Tack ni SJ-are som hjälpte mig i mitt triviala sökande efter en onödigt beroendeframkallande, men just då oerhört saknad, teknikalitet!