…en
obeskrivlig plåga.
Så skaldade
trubaduren Bengt Sändh i sin ”Vals om sommaren”.
Efter en,
åtminstone i huvudstaden, lång, bedrövligt kall och snöig och med obefintlig
snöröjning, vinter och svårt försenad vår-gatusopning tror jag vi är många som
längtat efter den sol och värme som, åtminstone de senaste dagarna, har tinat
våra djupfrusna själar.
Jag hade dock
förträngt en, i glädjen över sommargrönskan, försvårande omständighet som i
morse, under den sedvanliga långpromenaden till arbetet, gjorde sig mer än
önskvärt påmind!
I går var
tydligen premiärkväll för picknick utomhus för många i den ljumma sommarkvällen.
Denna
fredagsmorgon var resterna efter dessa picknickar en bedrövlig syn utmed min
promenad L!
Vad är det
med folk?
Vad, exakt,
är det som är så svårt med att samla ihop de egna soporna, vinflaskorna etc och
försöka lämna sin egen kajplats lika fin som man själv fann den? Jag kommer
aldrig att begripa det!
Förvisso var
många sopkorgar överfulla, till måsarnas stora lycka, så ett stort ansvar
faller tillbaka på stadens renhållning. Precis som många gånger tidigare.
Det förtar
dock inte att en hord medmänniskor beter sig som svin!
Bedrövligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar