Att läsa om dramat som skakar USA, där tre kvinnor efter 10 år i fångenskap lyckats bli fria, gör att tankarna gör känslomässiga saltomortaler.
Alltifrån rena hatkänslor mot den misstänkte gärningsmannen, via sorg över mamman som hann gå bort utan att få veta att dottern faktiskt var i livet till beundran över Charles Ramsey, grannen som hjälpte till att undsätta kvinnorna.
Österrikiske Josef Fritzl tycks ha fått sin överman i Cleveland i form av en minst lika sjuk person som, enligt de första uppgifterna, också han, avlat barn med sina offer.
Att det, i vanliga bostadsområden världen runt, troligen pågår liknande illgärningar får det liksom att svindla! Varför boende i grannområdet aldrig misstänkt något är en gåta!
Varje försvinnande som får sin lösning är naturligtvis glädjande även om det är tveksamt om de amerikanska tjejerna någonsin kommer att kunna återvända till det normala liv som vi andra levt medan de varit utsatta för ett fasansfullt brott.
Att försöka tänka 10 år tillbaka på allt det vi andra varit med om under detta decennium, samtidigt som vetskapen att medmänniskor som förlorat samma tid finns, gör att det gör ont i hjärtat!
Samtidigt måste glädjen över tjejernas nyvunna frihet få ta överhanden en dag som denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar