Under beteckningen ”konst” blir det uppenbarligen mer och mer accepterat, i alla fall inom konstnärskretsar, att ägna sig åt verksamheter som jag inte tror är vad folk i allmänhet kallar konst!
Att iscensätta ett självmordsförsök på Liljeholmsbron eller att destruera en t-banevagn kallades ”konstprojekt” av ”konstnärerna”.
I dag framträder ännu en ”konstnär” och erkänner, för SvD, att han/hon/hen/det ligger bakom de enkronor som bär en nedsättande text om vår monark.
”Konstnären” har i alla fall stor självinsikt när han/hon/hen/det säger sig vara nervös inför de eventuella rättsliga efterföljderna till ”konstverket”.
Törs vi hoppas på att det blir en anmälan om högmålsbrott?
Jag närmar mig i alla fall alltmer den punkt då jag definitivt kan säga att jag inte längre är intresserad av konst. Men kanske kan jag kalla det ställningstagandet för ett konstprojekt?
Numera tycks det ju inte finnas någon bortre gräns för smaklösa tilltag i konstens namn!
Kul rubrik, och dessutom riktig. Själv tycker jag det är tragiskt att konstbegreppet har perverterats så mycket. Eftersom det tar resurser ifrån det som egentligen är konst. Och som vårt samhälle behöver.
SvaraRaderaDet som nu kallas konst är egentligen bara en anpassning till det moderna industri- och medie samhället. Man skulle kunna säga postindustriella, men då hade man fel. Vi lever nu i en tid med storvolymstillverkade produkter och miljöer runt om oss. Överallt. Likriktning och utslätning.
Mindre och mer hantverksinriktade tillverkare plockas bort, antingen konkurreras ut eller bara köps upp och tas ur marknaden. Alla former av hantverk är ju numera strömlinjeformade till ackordstänkande och mer eller mindre fusk kvalitet.
Allt genuint hantverk ersätts av modultänk och genvägar.
Det som tidigare kunde kallas konsthantverk försvinner också. Ibland ersätts de med Design istället, och tillverkningen görs mer industriell. Om man tror på någon framtida lönsamhet, överhuvudtaget. (Design är konstens motpol).
Exponeringen, som förr inskränkte sig till det rum där konsten hängde, den har ju däremot ökat enormt. Om man jobbade tre månader med en tavla som sedan sågs av trehundra personer, så kan man nu jobba tre minuter med något som ses av tre miljoner människor. Om man har tur, "mod" och är tillräckligt fräck.
Alltså en total anpassning till media och exponeringsmöjlighet. Inget annat.
Och konst är det förstås inte. (Även om alla som pysslar med sånt förstås blir helt rasande om man hävdar detta). I själva verket är det marknadsgyckel, narrspel och samhällsdebatt. Ibland med ett visst värde ändå, trots att det inte är konst. Ofta inte. Nästan alltid kunde de samhällsfrågorna istället ha tagits upp mer nyanserat, mer relevant och mycket intressantare i en text.
Men de ekonomiska intressena för att delta i den här typen av massmediaanpassad jippoverksamhet är i det närmaste total. Både för utövarna, tjänstemännen omkring (curators som "skapar" utställningarna, sic) men framförallt massmedia som behöver upprörande och engagerande inslag.
Vad är då konst. Egentligen? Konst är ursprungligen bara hantverk. Inget annat. För att skilja den från normalt brukshantverk så kan man säga att "konst är hantverk som görs onödigt bra". Alltså att det fyller föremålet, tavlan, stolen, väggen, med ett extra värde förutom bruksvärdet. Oftast betraktat som ett högre, själsligt värde. Och det är förstås den kvalitets stämpeln som alla är ute efter. En slags bekräftelse i bara det faktum att få kallas konst.
Om sedan den där tunnelbanevagnen var äkta och att skadegörelsen verkligen ägde rum eller om det bara vara ett oskyldigt jippo arrangemang med upprörande effekt på folk, så har det kanske mindre betydelse. Liksom det mesta av det som numera kallas konst. Sorgligt nog.
Snubben som gjorde kronorna, eller rättare sagt beställde jobbet av någon annan, jobbar tydligen med reklam. Och det känns helt riktigt. De flesta "konstjippon" eller narrspelen som kallas för konst, skulle ju egentligen kunna vara tillverkade av reklambyråer. Eller reklamskole-elever. Beräknad massmedieexponering. Kommunikations strategi och sedan spekulation i uppmärksamhet. Väldigt väldigt långt bort från den omsorg som ursprungligen låg i begreppet konst.
SvaraRadera