Pride, vänsterns exkluderande och en garderob!

Stockholm Pride närmar sig. I nästa vecka är det dags!

I media rasar debatter av olika slag kring evenemanget som borde vara tillfället att visa sig stolt samtidigt som debatten borde ha betydligt högre i tak än vad nu är fallet.

Problemet tycks vara ett alltför snävt synsätt hos olika företrädare för olika Pridefestivaler.

Stockholm Pride strök en israelisk film för att, timmar senare, återinsätta filmvisningen med motiveringen att det inte alls var tänkt att stryka filmen. Detta trots att Prides kommunikationsansvarige till SvD utvecklat skälen till att filmen strukits. Och detta med besked.

Den s k antimilitaristiska organisationen Ofog gavs utrymme i DN i onsdags. Aktivisten Kristina Johansson försökte övertyga om att försvarsanställda inte har i Prideparaden att göra. Hon lyckades inget vidare i sitt resonemang. Bl a vill hon inte erkänna att en attack mot en försvarsanställd är en attack mot individen utan påstår att den som blir utsatt får pisk riktad mot Försvarsmakten. Ett otroligt inskränkt, och möjligen kriminellt, resonemang!

Q-et i hbtq har också diskuterats och denna debatt har varit intressant att följa. Jag delar uppfattning med de som anser att q-et borde plockas bort. Den huvudsakliga funktion det fyller är att det är lätt att gömma sig bakom bokstaven och propagera för vänsterradikala, och andra odemokratiska, idéer.

Dagens artikel i DN, ett försök till intervju med Anna Brittesland, en av arrangörerna av Uppsala Pride tidigare i år, är kanske den mest provocerande hittills.

Uppsala Pride blev omtalat för att man inte tillät Folkpartiet och deras ungdomsförbund att gå med i paraden. Något som fick Miljöpartiet att avstå även de. Anledningen sades vara att FPs ståndpunkter stred mot Uppsala Prides ”vision”.

Ett politiskt uttalande av bedrövligt slag.

Brittesland svamlar i dagens DN på de flesta frågeställningar hon ställs inför. Hon hänvisar till saker hon läst på nätet och när journalisten ber om webbadresser säger hon sig ha dålig uppkoppling och därför inte kan hjälpa till med detta. Hon påstår vidare att hon blivit trakasserad av polisen och hon anser att det var rätt av Uppsala Pride att inte tillåta varken Polismyndigheten, Migrationsverket eller Försvarsmakten att delta.

Brittesland exkluderar helt enkelt grupper, företag, människor och åsikter, som hon inte tycker passar, på ett fullständigt godtyckligt sätt. Detta samtidigt som hon säger att Uppsala Pride inte är partibundet. Ehh, eller hur?

Det är precis som om jag själv skulle kräva att stabbiga fruntimmer med rakad skalle och palestinasjal inte får ha med Pride att göra!

Jag tror att Prideorganisatörer begår ett kardinalfel om de inbillar sig att gay-samhället fortfarande representeras av en vänstermajoritet.

Om Brittesland vill anordna en ren vänster-Pride i Uppsala så står det henne naturligtvis fritt. Jag hoppas dock att mer demokratiska krafter då anordnar en alternativ Pridefestival. Som jag är säker på skulle få mer uppmärksamhet och fler deltagare!

Pride borde vara ett forum med extremt högt i tak där diskussionens vågor tillåts gå tsunamihöga.

Exkluderandet är av ondo och borde genast förpassas tillbaka till den mörkaste av garderober!