Får jag vara stolt över att vara svensk?

Efter en skön solig helg i det Sverige som visar sig från sin bästa sida så har jag, sent omsider, läst ikapp mig i tidningar och annan media.

I lördagens Expressen finns en alldeles utmärkt ledare, skriven av Sakine Madon, med rubriken ”Den gåtfulla svenskheten”.
Jag har fullständigt missat att DO i vintras ersatte ”julfest” med ”decemberfest” och ”julklappar” med ”vinterpaket”. Sakine har nu uppmärksammat mig på detta och jag förfasas.

I Sakines ledare får vi, än en gång, bekräftat att det sannerligen inte är lätt att vara svensk. Att vilja ha en svensk fasadflagga på sommarstugan eller att tycka att midsommarkalaset är kul får genast människor i omvärlden att misstänka att det finns en dold agenda i bakgrunden som extrempartier gärna skroderar om.

Jag undrar var det gick snett någonstans?

Jag skulle aldrig komma på tanken att kalla ramadan eller chanukka för någonting annat än just detta. Jag påstår att jag är en hyfsat respektfull människa utan alltför många fördomar men samtidigt vägrar jag att låta mörkerkrafter ta över min stolthet för det som är typiskt svenskt.
Att byta ut ord som har med svensk tradition att göra är att göra oss alla en oförrätt. Låt mig kalla svenska företeelser vid deras rätta namn utan att jag för den skull får tillmälen kastade efter mig!

Glad Påsk förresten!