"Carmina Burana", kulturvänster och skattemedel

På fredagskvällen var jag på Premiär!

Jag hade nöjet, och plågan, att beskåda Folkoperans premiär av Carl Orffs ”Carmina Burana”.

Orff hittade de latinska texterna, ursprungligen från 12- och 1300-talet, i en bok av Johann Andreas utgiven 1847.

Folkoperans version, utformad av etablissemangets konstnärliga ledare Mellika Melouani Melani, är mycket, mycket bra!

Det pampiga körverket inramas av 7 äldre damer, alla 80+, som, med den äran, berättar (verkliga?) episoder ur sina långa liv.

Körerna gör vad som förväntas och ståpälsen är aldrig långt borta. Med operasångaren Olle Persson på scen blir föreställningen fulländad!

Men i min bägare finns en ansenlig mängd smolk!

Att besöka Folkoperan är en ergonomisk plåga av stora mått! Att sitta med de egna knäna uppe i nacken på framförvarande åskådare, utan möjlighet att röra sig en endaste millimeter under föreställningen, är en svårt försvårande omständighet. Folkoperan är en av de mest extremt trånga, och varma, konsertlokaler riket har att erbjuda. Privatteatern ”China” ligger inte långt efter när det handlar om ett ytterst begränsat benutrymme!

Privat betyder oftast att företaget drivs i bolagsform och således har vinstkrav på sig. Då kan man lätt förstå att ”här handlar det om att trycka in så många åhörare som möjligt” och då är detta också förklaringen till att vi tvingas åse en föreställning sittandes i ett skruvstäd.

Det blir inte mer njutbart för det! Snarare mer irriterande!

Folkoperan uppbär stöd från Kulturrådet, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Sponsorer har tidigare varit Astra Zeneca och Fortum.

Trots detta går teatern på knäna.

Folkoperan drivs som ett aktiebolag som ensamt äger Stiftelsen Folkoperan vars ordförande är en av Sveriges kanske mest kända journalister, Christina Jutterström.

I dagens SvD skriver kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) ett mycket bra inlägg om sponsringen som vi skattebetalare gör av Stadsteatern och Dramaten. Varje teaterbesök vid Stadsteatern betalas med 519 kronor av skattepengar medan samma besök vid Dramaten betalas av allmänna medel med 916 kronor.

Jag blir förbannad!

Sjöstedt har helt rätt när hon konstaterar att det är oacceptabelt att Dramaten inte kan förvalta tillförda medel på ett mer effektivt sätt.

Synd att hon inte tog med Folkoperan i exemplet!

Slutligen, raljerande, måste jag ifrågasätta varför en majoritet av besökarna på Folkoperan måste uppfylla alla mina fördomar om hur kulturvänstermänniskor i huvudstaden uppträder?

Att på en premiär komma klädd i ”säck och aska” och stiga in i salongen och börja leta efter sina platser några minuter efter utsatt starttid får mitt adrenalin att stiga till alltför höga nivåer.

Nej, jag hade inte smoking på mig! Däremot var jag lite prydligare klädd än när jag påtar på någon jordlott en het sommardag!

Det förvånar också att just denna kulturvänsterpublik bevistar Aktiebolaget Folkoperans lokaler. Bara vetskapen att det handlar om ett aktiebolag borde ju skapa kräkreflexer och vassa utfall om vinstintressen och annat!

Med bättre benutrymme, fräschare publik och mindre sponsring medelst skattemedel hade jag varit ännu lyckligare efter fredagskvällens premiär.

Nu blir betyget på Carmina Burana ”mycket bra” men det hade kunnat bli ”världsklass”!