Är jag för gammal för Mello?

Är det jag som håller på att bli för gammal för Melodifestivalen eller är årets version ett absolut bottennapp?

Manusförfattarna Lars Wickström och Ola Söderholm tycks ha hämtat inspiration från ett dagis i upplösning och programledarna Nour El Refai och Anders Jansson är så otroligt lite ”party” så skämskudden är mer än välanvänd!

Gårdagens deltävling bekräftade att det är obligatoriskt för artister under 20 år att ständigt ta sig i skrevet. Frågan är vilka veneriska sjukdomar de drabbats av? Eller handlar det bara om otroligt taskig hygien?

Första ”Mellon” jag minns var när Claes-Göran Hederstöm, 1968, sopade hem segern med ”Det börjar verka kärlek banne mig.”

Kvaliteten på programmen har genom åren varierat högst betänkligt. När jag var liten var det många äldre som ”förfasades” över den yngre generationens musiksmak. Och kanske är det där skon klämmer; Att jag inte, av åldersskäl, längre förstår det fantastiska i hafsverk till musik som framförs av s.k. artister som knappt kan hålla ton!?!

Men jag väljer en annan väg till förklaring: Jag tror att det nuvarande konceptet, och inte minst Christer Björkmans tävlingsdiktatur, har spelat ut sin roll!

Det var kul för några år sedan, rent av spännande att följa deltävlingar och upphaussandet inför finalen.

Men, tack, nu kan vi detta! Det är hög tid för något nytt!

Jag trodde aldrig att jag skulle påstå detta men nästa år, om upplägget är detsamma, så tror jag att jag skiter i deltävlingarna och i stället nöjer mig med att möjligen smygtitta lite på finalen.

Förhoppningsvis har finalen 2015 programledare som tycker att jobbet är kul, manusförfattare som ägnar sig åt textproduktion utan flåshurtiga skämt som inte ens var kul 1968 (märkte ni att det var dödstyst i arenan i går när Nour ”skojade” till det med en sketen reflex?) och en högste ansvarig för programmet som inte enväldigt styr evenemanget utan att lyssna av vad tittarna vill ha!

Jag hoppas fortsatt att Sanna sjunger hem schlagern i år!

”Tanten” kommer att göra det galant och tonsäkert, sätta skrevtagarna på plats och då glädja en gammal surgubbe som en gång gillade melodifestivalen…

Om Nordkorea och en blågul vänster som blundar!

I dag läcker delar ur en kommande FN-rapport ut där Nordkorea kommer att utpekas som världens allra svartaste får!

Avrättningar, våldtäkter, svält, slaveri, tortyr och tvångsaborter tillhör den bedrövliga vardagen i landet vars befolkning kuvar under ett förtryck som får många andra förtryck genom historien att framstå som frihetsbefrämjande!

En sökning på Aftonbladets hemsida ger vid handen att tidningen, troligen per automatik, publicerar TT-telegram när det handlar om den vidriga situationen i Nordkorea. När tidningen publicerar egna alster handlar det, nästan uteslutande, om att, t ex, USA samövar med Sydkorea eller om helt okritiska rapporter om att landet skaffat ett dataprogram som påminner om västliga konkurrenters.

Jag undrar när tidningens ledarskribent, Karin Pettersson, ska skriva ett bekymrat inlägg om läget i världens mörkerland nummer ett?

När får vi läsa något av Göran Greider där han förfasas över läget i de Nordkoreanska fånglägren?

Varför vill inte Jan Guillou vädra anti-nordkoreanska åsikter? Eller anti-kubanska sådana?

Nej, de ovanstående fortsätter att förfasa sig över situationen i Sverige!?!

Trovärdigheten, när vänstervurmare, med skygglappar på, väljer att fokusera på situationen i ett land som de anser är illa ute, Sverige, lämnar otroligt mycket att önska!

Om OS, curling och reklam-tv!

Den där sena natten/tidiga morgonen, för fyra år sedan, i Vancouver, kommer jag aldrig att glömma!

Jag stod upp i vardagsrummet, våndades, svettades och skrek så att grannarna troligen trodde att det handlade om misshandel.

Katarina Hultling lotsade mig, och alla andra nattugglor, fram genom den rysarfinal som gav oss, eller i alla fall Anette Norberg och hennes kompisar i laget, ett andra OS-guld i "sopsporten"!

Ojojoj, vad det var häftigt!

Curling är sporten som blommar upp vart fjärde år! I samband med OS!

I år, när jag inte har tillgång till de kanaler där den märkliga sporten curling visas, är, åtminstone i min värld, inget OS-år!

Jag hade så gärna velat njuta av den spännande taktiken och Hultlings begåvade kommentarer men tvingas att i efterhand läsa om de bedrifter våra svenska curling-kämpar åstadkommer!

Det är sorgligt men jag drömmer om kommande spännande matcher som jag, och många andra icke-Viasat-kunder, kan komma att få njuta av!

Och inte minst drömmer jag om spännande OS-timmar framför en TV som inte håller på att få härdsmälta av reklampauser!

Belgien uppmuntrar till barnadöd!

I Belgien har i dag parlamentet röstat igenom att barn, från NOLL års ålder, ska kunna begära, och få, aktiv dödshjälp!?!

I Nederländerna har en liknande lag funnits ett tag, Dock gällande från 12 års ålder. Som tur är har bara 4 barn utnyttjat möjligheten. Eller deras föräldrar kanske är rättare att säga?

Jag har otroligt svårt att se att ett barn, oavsett oerhörda plågor som ej går att medicinera bort, är kapabelt att fatta ett beslut om att resa in i evigheten!

Många är förvisso kraven som ska uppfyllas innan en knatte kan tas av daga men lik förbaskat har jag svårt att dela uppfattning med parlamentarikerna i Bryssel!

Belgien, landet som, förutom musslor och pommes frites, kanske är mest känt för pedofili och en urusel personlig hygien, väljer en väg som kan få även den mest rabiate ateist att bli religiös!

Och ta mig tusan om jag själv inte närmar mig den punkten?

Jag har svårt att förstå de som väljer, eller övertygar ett barn om, att döden är svaret på alla frågor i stället för att i det längsta hoppas på mirakel eller forskningsframsteg som kan leda till ett värdigt liv!

Om SJ, desperation och konkurrens!

I morse, på T-banan på väg till arbetet, ”antastades” jag av en härlig människa som jag en gång arbetat tillsammans med, men som jag inte sett på många, många, år!

För länge sedan, i någon slags forntid, arbetade hon och jag på SJ.

På en alltför kort t-baneresa hann vi avhandla en massa saker och jag påstår att vi var ganska överens om glädjen i att ha lyckats komma loss från vår forna arbetsgivare!

För bara en sisådär tre veckor sedan meddelade SJ att de ska satsa 3,5 miljarder på att rusta upp X2000-tågen och samtidigt passa på att döpa om dessa till SJ2000 (oj, hoppsan, undrar vilken reklambyrå som kommit med det briljanta förslaget till namnbyte?).

I dag meddelas att tågföretaget redovisar en 40-procentig vinstminskning. För några veckor sedan hette det att 400 medarbetare varslats om uppsägning!

Paniken hos ”hela svenska folkets järnväg” tycks vara av det desperatare slaget!

Tacka för det!

Med konkurrenter som ivrigt väntar på att slåss om järnvägsspåren, om nu Trafikverket lyckats åstadkomma farbara sådana, så är paniken rättfärdigad.

Efter decennier av monopolstatus, utan några som helst krav på servicetänk, så känns desperationen i SJ som ett alltför sent uppvaknande! Sent ska liksom syndaren vakna!

Det ska bli kul att testa andra aktörer framöver som förhoppningsvis är mer up-to-date när det handlar om att slåss om kunderna!

Venezuela vid ruinens brant!

Nicolás Maduro, den f d busschauffören som nu är president i Venezuela, förnekar sig inte!

Maduro, som tog över presidentskapet efter Hugo Chávez död för ett år sedan, gör allt som står i hans makt för att förvandla landet till en diktatur!

I dag har han beslutat att de oppositionella, som de senaste dagarna demonstrerat i Caracas, skall jagas. Detta för att de sägs vilja ”störta regeringen med våld."

Bland de eftersökta finns, den alltmer populäre, oppositionsledaren Leopoldo López, som sägs ha ”uppviglat till mord och terror!”

När jag nyligen besökte min paradisö, belägen bara ett par mil utanför Venezuelas kust men långtifrån venezuelansk, så talade Maduro om att förbjuda motorcyklar i huvudstaden eftersom alla dessa framfördes av rånmördare!?!

Landet som har en inflation på över 50 %, där presidenten för bara ett par månader sedan drev igenom minskad makt för parlamentet och mera makt till sig själv, där kriminaliteten når toppnivåer bl.a. beroende på utbredd arbetslöshet och hopplöshet hos befolkningen, där dagligvaror som toalettpapper saknas i snabbköpen, närmar sig sakta men säkert ruinens brant trots oljeinkomster!

López säger att ”regeringen spelar våldskortet” trots att det är regimen som står bakom landets bedrövliga situation. Han säger också att han uppmanat till lugn men att befolkningen inte kan ”backa, eftersom det handlar om vår framtid, om våra barn, om miljoner människor.”

Busschaffis, aka president, Maduro visar med all önskad tydlighet att vänsterexperiment aldrig lyckas. Och aldrig kommer att lyckas!

Tack Alice! Du var enastående!

Alice Babs var bland de absolut första jag lyssnade till på grammofon. Denna, min första, LP-skiva, som fortfarande finns i min ägo, både raspig, välspelad och medsjungen, var ”Sjung med oss Mamma”.

Skivan, där Alice och hennes dotter Titti sjunger Alice Tegnérs älskade barnsånger, är troligen en mycket stor anledning till att jag fick ett omfattande musikintresse, sjöng i körer, gick i musikklasser samt studerade vid musikgymnasium.

Låtar som ”Videvisan”, ”Dansa, min docka”, ”Ekorr´n satt i granen”, ”Borgmästar´ Munthe” och alla de andra, fantastiska, visorna blev mina första trevande försök att brista ut i sång. Ibland med egenpåhittade ord när jag, som knatte, inte begrep vad det var ”tjejerna” sjöng!

Jazzen som gjorde Alice världsberömd gick mig, på grund av min då ringa ålder, till stora delar, förbi men jag slutade aldrig att förundras över hennes fantastiska röst. Alice hade ett omfång på tre och en halv oktav där hon tonsäkert spikade varenda liten sextondel. Exempel på detta får man i inspelningarna med Swe-Danes, där Alice, tillsammans med Svend Asmussen och Ulrik Neumann, briljerade i svåra arrangemang. Dessutom kulade Alice, många år senare, bort Lena Willemark i ett möte de två emellan minns jag!

Även långt fram på ålderns höst, då hon helst inte ville sjunga för att texterna inte satt där de skulle, kunde Alice, ordlöst, improvisera på ett sätt som saknar motsvarighet!

När ABBA vann den svenska melodifestivalen 1974 satt jag och hoppades på konkurrenten, Alice dotter Titti (sedan 1992 innehavare av den militära titeln Major p.g.a. hennes insatser som fältartist), också hon med en underbart klar röst! Och Alice andra dotter Lilleba, f d flygvärdinna på SAS, hade jag nöjet att bli servad av, under flygresor, ett par gånger! Vilken familj!

Nu är Alice borta! De sista åren försvann i ett stort mörker! Förhoppningsvis hann hon aldrig förstå all den turbulens som hennes tillvaro åstadkom, med s.k. ”vänner” som klagade över att de inte fick besöka henne och med en hopplös dokumentärfilm i SVT som aldrig borde ha sänts!

Jag skäms så mycket å andras vägnar för allt elände Alice utsattes för i slutet av sitt fantastiska liv!

Vila i frid Alice! Din livsgärning var enastående! Tack!

Folkhälsomyndigheten sjukt onödig!

Är du homo, har urinläckage, röker hasch, köper lotter och kan springa 100 meter?

Det är några av de frågor som Folkhälsomyndigheten vill ha svar på när de nu skickar ut en enkät till 150 000 slumpvis utvalda svenskar. Myndigheten påstår att det är för att de vill ta reda på hur vi mår i förhållande till tidigare, lika märkliga, enkäter.

Dock har man skippat en av förra årets frågor som handlade om hur ofta du och jag röker vattenpipa!?!

Vad undersökningen kostar eller hur representativt svarsutfallet blir när man frågar 1,5 % av landets befolkning får vi inte veta?

Hur många av de ”slumpvis utvalda” som svarar ärligt på frågeformuläret är ju också skrivet i stjärnorna.

Folkhälsomyndigheten måste vara en av landets mest onödiga! Förutom att de spenderar en oförsvarlig andel av våra skattekronor!

Att jag, eller vem som helst i övrigt, meddelar sig vara inkontinenta fjollor som röker på under en 100 meters-sprint samtidigt som vi skrapar Triss-lotter kommer troligen att utmynna i några förnumstiga pekpinnar från myndigheten. Pekpinnar som det svenska folket, precis som tidigare, kommer att strunta högaktningsfullt i!

Däremot är det svårt att strunta i hur skattemedel fortsatt tillåts användas på extremt svårmotiverade sätt.

Folkhälsomyndighetens arbete leder knappast till förbättrad folkhälsa! Med enkäter som dessa så är det snarast tvärtom!

Om Iran, flotta, mullor och chador!

DN berättar, sent på lördagskvällen, att enheter ur den iranska militära flottan befinner sig på Atlanten och närmar sig USA.

Amiral Afshin Rezayee Haddad, befälhavare för Irans norra flotta, bekräftar uppgifterna enligt USA Today.

När jag nyligen reste på semester åkte jag taxi både till och från Arlanda. Vid båda tillfällena hade jag taxichaufförer som ursprungligen kommer från Iran. Jag hade otroligt intressanta samtal med dessa båda.

Båda två var överens om att den nye iranske presidenten, Hassan Rouhani, var en marionett till mullorna i Iran och att han, trots en smula önskat västligt närmande, inte skulle lyckas.

Livet i Iran är lika bedrövligt som det nu varit ett antal år.

Jag påminns, som f d Arlanda-arbetare, än en gång, om alla de kvinnor som vid ankomst till Arlanda med Iran Air, genast kastar av sig sina ”Chador” (slöjor) så snart de kliver in i ankomsthallen.

Om Irans flotta närmar sig den amerikanska östkusten har den, och mullorna, skitit i det blå skåpet!

Lär dig "Heimlichs"!

Läser att ”Clintan”, Clint Eastwood, räddat en person genom att genomföra ”Heimlichs manöver”.

Bra gjort Clintan!

För många år sedan satt jag runt ett middagsbord tillsammans med många nära, och kära, bekanta. En köttbit hamnade snett och lufttillförseln var lika med noll!

Ingen runt bordet begrep! Utom en äldre kvinna som än i dag är min hjälte! Tack Ulla!

Hon insåg, på blott någon sekund, vad klockan var slagen! Hon flög upp från sin plats, samtidigt som jag flög upp från min dito i svår panik över att inte få luft.

Jag rusade planlöst iväg. Hon rusade efter, fattade tag om mig trots att hon är en halvmeter kortare än jag, omfamnade min bröstkorg strax under revbenen och tryckte till! Rejält!

Upp kom köttbiten och jag kunde dra ett djupt andetag!

För alla som inte vet hur man gör en ”Heimlichs” så är det bara att snarast lära sig detta! Du kan rädda ett liv!

Om en diktatur, en bok och vidrigt förtryck!

Amerikanska UD uppger på lördagen att den amerikanske medborgaren, den kristne missionären, Kenneth Bae, som hålls fången i Nordkorea nu förts från ett sjukhus till ett fångläger i det bisarra landet!

Absolut, fullständigt, oacceptabelt!

För de av er bloggläsare som ännu inte läst böckernas bok, ”Flykten från läger 14”, så rekommenderas den varmt!

Boken, skriven av Blaine Harden, handlar om Shin Dong-huyk och är en verklighetsbaserad historia om en, i ett fångläger född, nordkorean som lyckades med det som få lyckas med; Att fly från en av världens absolut värsta diktaturer och förtryckarregimer!

Läs, förfasas och försök aldrig, aldrig, någonsin försvara Kim Jong-un och hans vidrigt vidriga regim!

Befria Nordkoreas lidande befolkning! NU!

Är svenskar ett drogberoende folk?

På ledarsidan i dagens Expressen skriver Jenny Madestam, statsvetare och fristående kolumnist, en alldeles briljant betraktelse över det faktum att vi i Sverige hamnar på en vanhedrande femte plats i världen, per capita räknat, över länder där knaprandet av antidepressiva mediciner når toppnivåer!

Bara Island, Kanada, Danmark och Australien är värre.

Madestams text kommer bara ett dygn efter att vi fått veta att horder av svenska ungdomar käkar enorma mängder av förstoppande mediciner för att dessa ger ett rus i stora doser.

Herrejävlar, vart är vi på väg?

Ungdomar som lallar omkring uppblåsta utan att gå på toa, gravida kvinnor som inte orkar med, vad det nu är de inte orkar med och andra som lätt fixar recept från doktorn för att slippa möta verkligheten med sinnena intakta. Det är skrämmande!

Fast om man, som jag just gjort, kommer tillbaka från en semester i sol och värme så är det lätt att konstatera att svenskar är ett utstuderat trist och glåmigt folk och då menar jag inte brist på solbränna. De fullständigt tomma blickar som möter en i vardagen är kanske ett tecken på att pillerknarkandet nått absurda nivåer?

Att ungdomar inte begriper bättre än att det knappast kan vara bra att svälja ett paket med Imodium, eller liknande mediciner, beror förhoppningsvis bara på en idiotisk form av naiv dumhet. En dumhet som rimligtvis borde kunna informeras tillrätta via lärare, apotekspersonal eller övriga vuxna som finns runtomkring. Förutom det självklara att föräldrarna borde ta ansvar!

Men, javisst ja, föräldrarna knaprar ju antidepressiva!

Att inte orka möta motgångar med mindre än att någon läkare skriver ut en förpackning ångestdämpande tabletter är att heller inte vilja uppleva livets positiva stunder eftersom dessa då redan försvunnit i ett drogtöcken!

Troligen är våra läkare alltför nonchalanta med förskrivning av mediciner, vilka dessa än månde vara!

Om man bortser från Australien i statistiken så är dock övriga länder nordligt belägna och har vinter och mörker nästan halvårsvis. Det kan göra vem som helst deprimerad!

Jag kommer aldrig att riktigt begripa varför våra förfäder en gång valde att bosätta sig i denna vintermörkerdominerade del av vår värld?

Än mer fascinerande är det med alla människor som tycker att det är ”toppen med årstidsväxlingarna!” Fan vet om inte de flesta som tycker så går på antidepressiva och bara i ett trallande flumrus tycker som de gör?

Må regnbågsflaggan vaja över Sotji!

Expressen rapporterar, ungefär samtidigt som OS i Sotji invigs, att RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund gripits i Moskva.

Ulrika deltog i en protest på Röda Torget i den ryska huvudstaden där regnbågsflaggan knappt hunnit vecklats ut innan polis slog till!

Heja Ulrika! Jag delar inte din politiska uppfattning och heller inte det alltför vänstervridna RFSL:s agenda men jag försvarar verkligen din rätt att protestera mot de ryska antigay-lagarna!

OS börjar ”sådär” för lille Vladimir!

Arlanda flygplats är en skam för Sverige!

En gråkall onsdag i februari, faktiskt i onsdags, vid lunchtid, anlände jag, och en sisådär 350 andra, till Arlanda efter att ha njutit sol och värme i ett par veckor på en paradisö långt borta.

På flygplatsen rådde ett lågtrafik-lugn, det handlade ju om ett klockslag runt lunchtid. En majoritet av gaterna gapade tomma då de flesta flyg befann sig ute på turer runtom i vår omvärld.

Det borde ha varit en idealisk, snabbt avklarad, återkomst till hemlandet!

”Mitt” flyg tilldelades en gate längst ut på F-piren, den senast byggda i sammelsuriet av pirer på flygplatsen. En extremt lång promenad väntade oss reströtta passagerare. På vilken annan storflygplats i världen som helst finns det rullband som snabbt och smidigt för passagerarna mot passkontroller och bagageband. På Arlanda är det apostlahästarna som måste användas, handbagage som ska släpas, och stela kroppar som måste förflyttas med självkraft.

Efter avklarad passkontroll väntar 200-300 meter lång ytterligare promenad innan bagageuthämtningen närmar sig.

Närmaste bagageband kallas ”Nr 8”. På TV-skärmar upplyses vi, långtifrån komna, att vårt bagage skulle komma på bagageband 3, en 200-300 meter lång ytterligare promenad förbi tullfilter/utgång och en bra bit närmare Märsta!

Där möts vi av beskedet att ”första bagage väntas inom 12 minuter”!

Med resväska nedplockad från bagagesnurran väntade en returpromenad mot tull/utgång.

Arlanda måste vara en av världens absolut mest ineffektiva och passagerarfientliga flygplatser som överhuvudtaget existerar!

Jag hatar Arlanda!

Swedavia, som driver flygplatsen, har inte förstått sitt uppdrag och hatar oss resenärer av hela sitt servicefrånvarande hjärta!

Det gör ont att komma hem!

Om att döda sig själv eller sitt barn!

Tillbaka i gråa, vintriga, Sverige efter ännu en resa till ”min” paradisö Aruba! Ön som jag kommer att återvända till om och om igen!

Många är nyhetshändelserna som inträffat under semestern, då jag bestämt mig från att låta bloggen vila. Men det har varit intressant att följa nyhetsflödet i amerikansk och latinamerikansk media.

Förutom att den gångna helgens Super Bowl upptagit mycken tid i amerikansk media så gjorde även Philip Seymour Hoffmans tragiska död detsamma liksom en annan tragisk händelse som jag återkommer till.

Hoffmans död vållade förstås stor uppståndelse i USA. Inte minst med tanke på att delstaterna Colorado och Washington nyligen legaliserat Cannabis. 

Mången diskussion i tv-sofforna handlade om huruvida det varit rätt av ”knarkliberalerna” att genomdriva en legalisering av en drog som av många anses vara inkörsporten till ett tyngre drogmissbruk? 

Om en prisbelönad, fantastisk skådespelare, som dessutom öppet berättat om sitt drogmissbruk ändå ”tillåts” ha ett gigantiskt knarkparti hemma, och dessutom ta livet av sig, så är det frågan om inkörsporten ändå inte borde stängas och svetsas igen för att aldrig mer öppnas?

Marlise Muños hette dock en Texas-kvinna som mentalt drabbade mig hårdast under veckorna i paradiset!

Marlise och hennes make Erick arbetade som ambulanssjukvårdare och hade vid ett flertal tillfällen diskuterat, och kommit överens om, att inga livsuppehållande åtgärder skulle sättas in på dem om något hände som ovillkorligen skulle leda till döden.

I november i fjol drabbades gravida Marlise av en blodpropp i ena lungan, en blodpropp som snabbt medförde att hon förklarades hjärndöd.

I Texas, liksom i Sverige, är man död, på riktigt liksom, om man förklaras hjärndöd.

Erick, och Marlise övriga familj, ville att sjukhuset skulle stänga av respiratorn men sjukhuset vägrade då Marlise var gravid.

En svårt uppslitande rättstvist följde och till sist slog en domare fast att respiratorn skulle kopplas ur, något som skedde söndagen den 26 jan. Då slutade Marlise hjärta slå. Liksom det på hennes ofödda barn.

Fostret kallades av sjukhuset för ”ej livsdugligt” men med närings- och syretillförsel under några veckor är det möjligt att barnets liv kunnat räddas. Det får vi nu aldrig veta!

Vad vi däremot kan veta är att samma turbulenta debatt, som den nu inträffade, säkerligen kommer att uppstå igen, både i USA och troligen i Sverige och i alla andra länder där hjärndödsbegreppet råder.

Jag stödjer åsikten att hjärndöd är definitivt ett slut på livet, jag stödjer också alla kvinnors rätt till abort så min ”nya” åsikt kan säkert tolkas som en paradox!

Hade jag varit Erick så hade jag, förutom att sörja min hustru gränslöst, kämpat för att mitt ofödda barn skulle få en chans till livet! Barnet skulle ha blivit en ständig påminnelse om det fina jag hade haft med barnets mor!

Nu gjorde Erick ett annat val. Ett val jag inte förstår. Jag anser att han dödade sitt barn!