Med en far som var konservativ ansåg jag, i unga år, att det var rätt att obstruera, med attribut i utstyrseln och med åsikter långt ifrån hans, och då, på den tiden ansåg jag inte att många av hans åsikter var förenliga med min ännu okunniga syn på tillvaron.
Jag tindrade framför barn-tv och förstod inte, förrän många år senare, att jag var svårt indoktrinerad av det medieutbud som stod till buds på sent 60-tal och tidigt 70-tal.
I dagens DN recenserar, annars kloke och underfundige, Johan Croneman Margareta Rönnbergs bok "Vänstervridna? Pedagogiska? Av högre kvalitet? 70-talets barnteveprogram och barnfilmer kontra dagens".
Croneman köper, rakt av, Rönnbergs budskap om att alla vi som kollade "Ville, Valle och Victor", Staffan Westerbergs samlade produktion, "John Blund" och mycket annat inte alls skulle ha blivit påverkade!?!
Till skillnad mot Croneman vidhåller jag att vänstervridningen var av svårartat slag och till skillnad mot Croneman så påstår jag att vi är en generation som "förstördes" av ett alltför enkelriktat utbud.
Med barnprogram som massproducerades av DDR (den hjärntvättande regimen insåg att det skulle börjas tidigt) och som köptes in, och dubbades, av bl a svensk tv så är Rönnbergs analys allt annat än objektiv.
Att Croneman glömmer att berätta att Margareta Rönnberg, förutom en karriär som medieprofessor, dessutom har ett långvarigt förflutet som vänsterpartist gör inte saken särskilt mycket bättre.
Croneman går på en blåsning och jag själv inser att min far var klokare än vad jag insåg då jag intresserat kollade på rena kommunistpropagandan!
Yes! Läs Ulrika Good i resume.se
SvaraRadera