Rikard Wollf och kollegornas sexliv

Rikard Wolff skriver i dag på Expressens kultursidor om hur han upplever kulturvärlden som heteronormativ. Han beklagar att han bara får spela bög, kvinna eller djävul och påstår att han är den ende homosexuelle skådisen i Sverige. Rikard påstår att det är ännu värre i Hollywood. ”Där finns ytterst få homosexuella skådespelare”.

Den spontana frågan blir givetvis hur Rikard kan veta detta? Har han gjort en, ännu opublicerad, vetenskaplig undersökning i ämnet?

Jag kan inte låta bli att tänka på karaktären Daffyd i ”Little Britain”. Ni vet han som bor i Llandewi Brefi och är ”the only gay in the village”! J

Rikard tycker att hela kulturvärlden är homofob och anser att vi borde tala mer kring detta.

I min värld är kulturvärlden tvärtom alltför vänsterinsnöad. Ständiga onyanserade inlägg på kultur- och debattsidor påstås skildra orättvisor. Oftast skrivna av personer som på intet sätt vill ha jämställdhet utan som bara eftersträvar fördelar för folk med samma uppfattning som de själva. Dock tror jag på Rikard när han påstår att det inte finns någon som ”officiellt” är homofob i teatervärlden. Men självklart gör det det!

Att Rikard inte får spela andra roller än de han faktiskt gör kanske mer säger något om hans kvaliteter som skådis än om fobier. Såvitt jag vet är det ganska många skådisar som har en smula svårt att livnära sig på sitt yrke. Men som på arbetsmarknaden i stort så handlar det ju om att ha kompetens för jobbet som ska göras. Att skylla på sexuella preferenser tror jag helt enkelt inte på!

Rikards, och många andra bögar och flators, mantra om att de alltför ofta får höra ”…måste du alltid prata om det där?” börjar också vara uttjatat. Jag påstår att vi börjar bli ganska upplysta i Sverige nu. Lyssna i fikarummet på jobbet! Jag tror inte att de som är heterosexuella vill prata om sina partners lika mycket som den som har en avvikande sexuell läggning.

Kan vi inte bara strunta i vem som ligger med vem? Så länge själva sexet sker i samförstånd så är det ganska ointressant för alla andra än de involverade själva, eller hur?