Det är mycket vård i media just nu. På både gott och ont.
I dagens DN, på ekonomisidorna, finns ett reportage där en
undersköterska, vi kan strunta i hennes namn, intervjuas om den framtida
pensionen. Hon konstaterar att hon kommer att vara illa ute när hon blir äldre
p.g.a. den låga lönen under alltför många år.
Det jag reagerar på och upprörs över är dock inte alls de
ekonomiska bekymmer som hon står inför om ett antal år.
När jag ser bilden på henne tänker jag att vården har en hel
del att ta tag i om den ska få mitt och många andras förtroende igen!
Artikeln illustreras med en bild på undersköterskan, i en
operationssal, iförd grön klädsel och en huvudbeklädnad modell sådan som jag
inbillar mig att personalen bär i en operationssal.
Vi får veta att hon, sköterskan, just jobbar på en
operationsavdelning, där barn genomgår diverse kirurgiska ingrepp.
På fotot är hon svårt sminkad, bär nyckelband runt halsen, har
två (svettiga?) skyltar med namn och titel och i bröstfickan sitter minst 22
bläckpennor i en sådan där plastig insticksficka som jag aldrig sett någon
annanstans än just i kontakter med vårdpersonal. På insticksfickan sitter ett
tjugotal olika metallknappar som troligen visar hela hennes register av titlar,
utbildningar samt politisk-fackliga uppfattningar. På handleden bär hon en saftig
värstingklocka.
Hur många fingrar som fingrat på hennes pennor, hur länge
den plastiga insticks-fickan använts med alla sina märken utan att ha rengjorts
och hur stor bakterieansamlingen är under hennes värstingklocka har jag ingen
aning om.
Jag tänker bara att ”henne skulle jag inte vilja bli vårdad
(läs smittad) av.”
Som sagt; Det är på både gott och ont som vården
uppmärksammas i media.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar