Jag erkänner: Jag tillhör, förhoppningsvis, den sista bastionen av folk som, alldeles för länge, envisats med att säga ”Ni” till äldre människor. Jag har genom åren haft mestadels serviceinriktade yrken och har egentligen aldrig vetat hur jag borde hantera frågan.
När jag nu tänker efter lite mer ingående på ”problemet” kan jag konstatera att dagens 65-åringar är födda 1945. Det innebär att de, i alla fall flertalet av dem, vuxit upp med ”sex, drugs & rock’n roll”. De har säkert, grovt generaliserat, varit mer pårökta, kopulerat mer och tvekat mera mellan Elvis och Tommy Steele än vad någonsin jag eller yngre har gjort. Att då fortsätta med niandet känns en smula övermaga!
Detta för mig osökt in på titulerandet som fortfarande lever kvar alldeles för utbrett för att det ska vara hälsosamt.
Att en fiktiv person som Kriminalproffesorskan Leila WC Persson behöver tituleras i ett nyhetsinslag när hon gör ett av sina frekventa uttalanden kan försvaras med att vi som tittare/lyssnare behöver känna till det för att förstå varför uttalandet kommer just från henne.
Att läkarna på min vårdcentral fortfarande envisas med att kalla varandra för Doktor och efternamn (Doktor Larsson, Doktor Bergström osv) är dock stenålder! Dessutom undrar jag varför sjuksköterskor tituleras med Syster och förnamn (Syster Britta, Syster Gösta osv)? Är inte detta tecken på en maktstruktur som snarast borde grävas ner på någon plats långt från civilisationen?
Titulerandet, niandet och tilltalandet i tredje person lär nog aldrig försvinna från världens kungahus, det är något vi får leva med. Att sedan våra tronarvingar kanske kallas för Rufsan, Tuttan, Flippe eller något annat infantilt bland bratsen kring Stureplan är något helt annat!
Det skulle ta nästan 50 år men från och med nu blir jag en modernare människa! Bara så DU vet!
Bloggare Jens aka Administratör Fagerlund!
