”Vilket mobilabonnemang har du?” ”Ursäkta, kan jag få två minuter av din tid?” ”Vilket elbolag använder du?” ”Kan jag få tala med dig om världsnaturfonden?” Förlåt, men vill du ha en present?”
En stilla promenad från Hötorget via Drottninggatan, Sergelstorg och vidare ner till Kungsträdgården förvandlades häromdagen till ett mindre inferno!
Vid 14, F-J-O-R-T-O-N, tillfällen gjordes tappra försök att få stopp på min promenad! Trots att jag gjorde stora vida svängar runt mina stalkers och trots att jag vände bort blicken! Milt sagt är detta O A C C E P T A B E L T ! ! !
Jag inser att de, i flesta fall, mycket unga personerna som försöker få kontakt med mig, är glada över att ha ett arbete. Samtidigt förundras jag över att de har det. Hur ser den människa ut som stannar, lyssnar och kanske till och med nappar på ett spontanerbjudande ute på gatan? De måste ju, trots allt, finnas, annars skulle ju inte horderna med säljare, medlemsvärvare, namnlisteinsamlare och gud-vet-allt finnas där mitt i gatubilden…
Jag är dock så utled över att aldrig få strosa i min egen stad utan att ständigt försöka undvika allsköns nasare!
Tänk om det ändå funnes en knapp att sätta på jackan som med en ilsken färg berättade för omgivningen att ”här har du banne mig inget att hämta” vare sig det handlar om God El, Amnesty, Tele2 eller…you name it!
Denna knapp vore ju bra för alla parter: De som vill kränga något eller ha min namnteckning inser att de kan spara sin röst och energi till någon annan när de ser mig och min knapp och jag själv kan njuta av en stilla promenad. Det vore en riktig win-win situation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar