Åsa Erlandson, journalist, skriver på DNs insändarsida i dag.
Åsa ondgör sig över att hon inte får ta med sig en barncykel på t-banan, i det aktuella fallet mellan Gullmarsplan och Slussen. Hon och 3-åriga barnet hade varit ute på cykeltur och junioren orkade inte trampa hemåt igen.
Ett antal frågor väcks i mitt huvud:
· Jag förutsätter att Åsa och hennes treåring trampat samma sträcka i andra riktningen och undrar om Åsa överhuvudtaget tänkt klart när det gäller lämpligheten med en knatte trampandes just denna sträcka? Slussen och Gullmarsplan är inte direkt cykelvänliga platser, inte ens för en vuxen och Götgatan med korsningen Ringvägen framstår väl som ett inferno eller? Hur kan Åsa påstå att hon är en god mor genom att lufta sitt cyklande lilla barn i den miljön? Och backen uppför Skanstullsbron kan ta knäcken på vem som helst!
· Åsa föreslår att barncyklar upp till 12 tum skall få tas med ombord i t-banan. Vem ska avgöra hur stor cykeln är? Ska det inrättas speciella cykelkontrollanter och i så fall, ska vi andra betala för dessa i våra biljettpriser?
· Som vanlig trafikant kan jag stundtals uppleva min t-banefärd som en resa i stor trängsel. Var ska Åsa och hennes gelikar ta vägen med cyklarna? De kommer ju att hävda sin rätt att resa med tåget medan andra trafikanter får stanna kvar på perrongerna.
Nej, låt valet stå mellan att cykla eller åka t-bana, inte både och!
Dessutom kanske det åter är dags att ställa sig frågan om det inte vore dags att införa ett ”körkort” för att få bli förälder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar