Belgisk choklad en gigantisk marknadsföringsbluff!

Häng med på en snabbresa från 1000-talet fram tills i dag där slutsatsen måste bli att det som skedde för snart tusen år sedan skulle behöva upprepas i dag. Inte i England som då utan i Belgien och inte av en vacker kvinna utan av en företagsledning på ett välkänt företag!

Leofric, under 1000-talet en utsugande Earl av Mercia i England, var ett kräk som tog ut ohemula skatter av sitt folk. Han var gift med (Lady) Godiva, som bad sin man att inta en betydligt humanare hållning mot sina undersåtar. Detta fick Leofric att utbrista att detta skulle komma att ske var lika osannolikt som att hans hustru skulle rida naken genom staden.

Lady Godiva gjorde slag i saken och dold endast av sitt långa hår red hon spritt språngande genom staden och Leofric sänkte skatterna för sitt folk!

1926 startade Pierre Draps den äldre något som kommit att bli ett världsberömt varumärke inom chokladtillverkning. Han började tillverka finfina praliner och företaget togs över av hans söner när han själv gick bort.

Pierre döpte sitt företag till Godiva efter legenden om den vackra, modiga och generösa kvinnan med det långa håret.

I dag är begreppet ”belgisk choklad” lika berömt som några av de företag som tillverkar densamma; Leonidas, Neuhaus, Godiva och flera andra.

Att chokladen skulle vara ”belgisk” har jag förvisso svårt att tro eftersom jag aldrig har sett några kakaoplantager när jag frekvent besöker det märkliga landet och just denna vecka har jag blivit övertygad om att ”belgisk choklad” torde vara en av de största marknadsföringsbluffarna i modern tid!

Min ICA-handlare har just nu en monter med ett berg av ”belgisk lyxchoklad”, chokladkakor från Godiva med undertiteln ”Masterpieces.”

Jag kunde inte låta bli att plocka på mig ett par av dessa och visst; De smakar alldeles förträffligt och till min stora glädje tycks de inte innehålla någon palmolja, bara en sån sak!

Förpackningarna ser verkligen lyxiga ut och under namnet Godiva står att läsa ”Belgium 1926.”

Tyvärr läste jag inte texten på förpackningarna noggrannare när jag stod i butiken, trots att jag i något tidigare blogginlägg lovat att bli bättre på detta.

När första chokladkakan var inmundigad var jag dock så förtjust att jag ville läsa allt som fanns att läsa på omslaget.

Längst ned, och ytterst finstilt, stod att läsa: ”Made with Belgian Chocolate in Turkey.” Ridå!

Huvudingrediensen från de icke-existerande kakaoodlingarna på Ardennernas sluttningar har alltså fraktats till Erdogan-land, rörts ihop med annat och saluförs sedan som ”belgisk choklad!”

Den nuvarande företagsledningen för företaget Godiva borde rida nakna genom Belgien! Inte för att särskilt många skulle vilja se deras patetiska kroppar utan för att de därigenom åtminstone skulle kunna försöka be om ursäkt över den bristande vördnaden för Pierre Draps den äldre och för kvinnan vars namn kom att stå för en, tusen år senare, gigantisk chokladbluff!