Tintin på bio? Att se eller inte se är frågan!

I dessa dagar börjar uppväxten göra sig påmind. Trots att den var för alltför många år sedan skapar den just nu, i alla fall för mig, en smula ångest.

Böckerna finns kvar i min ägo. Alls icke gömda, bortglömda, djupt inne i något vindsförråd. Nej då, därtill är de, eller var de en gång i tiden, för uppskattade för att förtjäna ett öde i glömskans flyttkartonger.

Nej, det skiljer bara en enkel skåpdörr mellan böckerna och mig själv och närhelst jag är sugen på att återuppleva gamla minnen händer det att de får förgylla tillvaron.

Men nu kommer det en film! Vill vi det? Vill jag det? Vad kommer att ske när jag ser denna film, om jag alls ser den? Kommer illusionen att rasa?

Jag är inte alls övertygad om att jag kommer att besöka någon biograf när ”Enhörningens hemlighet” går upp på svenska biodukar den 28 oktober.

Inte blir min förmåga till beslut kring detta lättare av att läsa kommentarer från recensenter som redan kunnat ta del av filmen.

Franska ”Le Figaro” pustar ut av lättnad och är nöjd.

Engelska ”The Guardian” och dess recensent Nicholas Lezard har däremot nästintill dödsångest och skriver: ”Känslan av övergrepp var så stark att det var som om jag hade bevittnat en våldtäkt!”

Tintin, Kapten Haddock, Castafiore, ”Dupontarna”, Milou, Professor Kalkyl och alla ni andra: Om jag bara visste att jag fick behålla magin efter ett biobesök så vore beslutet lätt!
S u c k…