19 april 2020

Sverige sänker garden - Det kan sluta med katastrof!


Vi är många som fortsatt gör allt som står i vår makt för att skydda oss själva, andra och hela samhället för att smittspridningen inte ska urarta.

Jag påstår dock att alltfler börjar sänka garden och tycks strunta i hur det egentligen ska sluta.

Som innehavare av ett ”samhällsviktigt” arbete är jag fortsatt välkommen ombord på kollektivtrafikens olika färdmedel. SL vädjar till övriga att avstå från att kliva ombord.
Under den gångna veckan kunde jag konstatera att antalet resenärer ökat högst väsentligt. De lediga sittplatserna ombord på t-banan var lätträknade i rusningstid.

På hemväg under veckan som gick reste jag med en av SL:s/Keolis långa blå-bussar. Vi som reste hade spridit ut oss efter konstens alla regler. Ombord kliver plötsligt en förskolegrupp med 3-4-åringar och deras två pedagoger. Bussen blev fullsatt. Jag tänker; Bär något av barnen på smittan eller är det jag som smittar ett barn så att smittan förs vidare till barnets föräldrar och vänner. Det är ju just precis detta som vi uppmanas till att förhindra! Förskolepedagogerna borde vara smartare än att belamra kollektivtrafiken med de som inte kan säga ifrån. Jag avstod att skälla ut pedagogerna inför småbarnen och klev av bussen i förtid!

I den stora livsmedelsbutik jag brukar frekventera börjar läget bli kritiskt.

Anställda ber kunder backa, hålla avstånd - högtalarutrop uppmanar till samma sak. Utanför butiken skyltar som påminner oss kunder om allt som myndigheterna rekommenderar: Håll avstånd och handla ensam - ta inte med dig din barnkennel eller andra familjemedlemmar. Inne i butiken horder med barnfamiljer i stort antal.

Jag ser 70-plussare som, tätt intill andra kunder, försöker nå de sista paketen av en vara som nyss masspåfyllts.

Under söndagen hade samma butik en anställd vaktposterad vid entrén. Under den korta stund jag stannar till för att studera kunders beteende så frågar den kvinnliga anställda vänligt några par på väg in i butiken: Skulle ni kunna tänka er att bara en person går in och handlar? Två par svarar snäsigt: ”Nej, verkligen inte!”

Vad är det för fel på många av mina medmänniskor? Vad är det ni inte begriper? Måste någon av era nära och kära avlida innan ni förstår vad ni håller på med?

Det är precis just nu – när vi är många som börjar bli frustrerade över våra begränsade liv – som det är mer än viktigt att vi fortsätter att kämpa, tillsammans, för att det inte ska sluta med katastrof!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar