Svenskar i utlandet borde ha tänkt klart innan de gav sig av!

I takt med att viruspandemin ter sig allt värre dyker de upp igen; Svenskarna som befinner sig i länder långt borta och som beklagar att deras hemland inte gör mer för dem. Jag börjar bli uppriktigt trött på företeelsen som återkommer så snart det hettar till på något sätt, oavsett om det är lokalt i ett land eller globalt.

Jag tänker att alla vi som gillar att resa i god tid före avresan noga måste tänka igenom vad vi ger oss in på. Är det värt det och vad är det värsta som kan hända är frågor som varje resenär måste ställa sig oaktat om det gäller en äventyrsresa, emigration eller ett par veckor på en solig strand långt borta.

Vi måste också alltid se till att vi har en bra reseförsäkring som ger ett fint skydd om olyckan skulle vara framme.

I dagens Expressen beklagar Linnea Roslund och Rosanna Holmström att de ännu inte lyckats ta sig ut ur Peru, där de befinner sig. Linnea är argast och säger: ”Vi känner oss lågt prioriterade av vårt eget land (…)”

Om vi antar att de båda tjejerna rest till Peru för att finna äventyret så är uttalandet riktigt dumt. Skulle de däremot ha rest i jobbet, låt säga för SIDA, så är hennes upprördhet berättigad.

Den svenska ambassaden i Peru skriver på sin sida hos Sweden Abroad, en UD-sajt:

”Brottsligheten har ökat märkbart i de större städerna, varför allmän försiktighet är nödvändig. Som utlänning bör man undvika folksamlingar. Såväl kidnappningar som våldtäkter förekommer i viss utsträckning. Även väskryckningar förekommer och extra uppmärksamhet bör iakttas ombord på bussar, på busstationer och vid busshållplatser.

(…)

Droger, organiserad brottslighet och terrorism är ofta är sammankopplade med varandra. Säkerhetsriskerna ökar i områden med kokaodling och kokaintillverkning, särskilt i Alto Huallaga, Aguaytía och VRAEM (Apurimac-Ene och Mantaro-dalarna). Några få fortfarande aktiva i terroristgruppen Sendero Luminoso fortsätter att genomföra attacker mot huvudsakligen polis och militära styrkor i dessa områden. Förekomst av denna terroristgrupp har också rapporterats längs vandringsleden till Espiritu Pampa i Cusco-regionen.”

Oavsett vart vi oss i världen beger så finns en risk att vi återvänder hem i en zinkkista. Även på hemmaplan kan naturligtvis det allra värsta inträffa.

Att påstå att man känner sig ”lågt prioriterad” av sitt hemland är att inte ha förstått att vårt land just nu kanske har större behov av att prioritera annat än att lägga kraften på ett antal svenskar som inte tänkte klart innan de packade resväskor, eller bohag, och begav sig iväg till ett fjärran land.