Som svårt skadad nyhetsnörd bekymras jag av hur litet många
vuxna svenskar bryr sig om tillståndet i världen. Fokus tycks ligga på att
instagramma så mycket som möjligt, gärna om oväsentligheter för alla andra än
den som instagrammar, eller att synas så mycket som möjligt på Facebook, helst
i ofattbart privata sammanhang. Jakten på ”likes” har fått en hel generation
att sluta bry sig om annat än att bli ”gillade” i allsköns sammanhang.
Som svårt skadad nyhetsnörd erkänner jag; Jag kollade på ”Hajk”
och ”Barnjournalen” när jag var liten. Jag tror att det var där och då som mitt
kunskapstörstande och mitt senare ohyggligt stora intresse för samhälle,
politik, klimat, konflikters bakgrund och en hel massa annat grundlades.
I dag berättar Sveriges Radio att de i mitten av april
börjar med nyhetssändningar för målgruppen 9- till 12-åringar. Jag blev glad av att
läsa rubriken men betydligt mindre glad av att läsa fortsättningen.
Första tanken blev ”så alldeles utmärkt!” Dessa barns
föräldrar är sedan länge förlorade till social media och spel i sina
mobiltelefoner. Dessa barns föräldrar skriker stundtals ut att ”allt är åt
helvete” och beskyller alla och envar utan urskiljning. Dessa barns föräldrar
läser aldrig en morgontidning, lyssnar aldrig på en nyhetssändning i radio och
kollar aldrig in nyheterna på TV. De påstår visserligen att de gör detta, TV4
står ju gudbevars på i fikarummet på jobbet, men vid närmare granskning visar
det sig att dessa barns föräldrar diskuterar senaste reklamen.
Jag har bekanta i min närhet, typ i åldern ”förälder till en
9-12 åring” som ständigt chockar mig med sin okunskap om nyhetsläget i världen.
Fullt funktionerande i yrkeslivet (nåja, om det krävs goda kunskaper om omvärlden
för att klara jobbet kanske de inte är helt framgångsrika) men absolut
världsfrånvända. Att till morgonfikat, lunch eller en privat middag ställa en
ganska banal fråga om något som inträffat resulterar ofelbart i att jag möts av
en fågelholk som säger sig ”inte haft tid” att uppdatera sig. Detta sägs
sekunder efter att personen ägnat en längre stund åt att glo i sin
mobiltelefon.
Visst, ibland pockar privatlivet på full uppmärksamhet men
alltid, jämt och ständigt?
Därför tänker jag att generationen föräldrar till 9- till 12-åringar för alltid är förlorade och att det är helt rätt av Sveriges Radio att
försöka rädda generationen under dessa okunniga.
Besvikelsen blir därför stor när jag inser att det bara handlar
om 2 minuter på vardagar samt 6 minuter under lördagar.
Jag tror inte alls att idén på nyheter riktade mot barn är
fel. Jag tror att många av dessa barn vill veta och kan ett nyhetsprogram på
ett enkelt sätt förklara sådant som är av vikt så tror jag mycket är vunnet.
Dock oroas jag av det faktum att Sveriges Radio redan i dag
har ett program med enklare nyheter på ett lättare språk, ”Klartext”, som
riktar sig till vuxna med t.ex. funktionsnedsättningar eller de som har
svårigheter med språket. ”Klartext” sänder korta sändningar på vardagar men av
de fyra minuter redaktionen har till sitt förfogande så ägnas minst två åt att
berätta om personer med liknande funktionsnedsättningar som lyssnarna själva
har!?! Har redaktionen undersökt om detta är vad publiken önskar?
Jag skulle själv intresserat lyssna på ett längre program
som belyser livet för de som har olika svårigheter men i ett s.k. nyhetsprogram
hör inte denna typ av reportage hemma om någon frågar mig.
Hoppas att Sveriges Radio gör något bra av den nya nyhetssatsningen och att barnen med de förlorade föräldrarna lyckas hitta till
programmet! Det skulle snabbt göra juniorerna smartare än sina mammor och pappor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar