Mikromotstånd på jobbet borde uppmuntras!

”Att väl dokumentera handlingen man har utfört är viktigare än att utföra handlingen väl.”

Jonna Bornemark, docent i filosofi vid Södertörns högskola, sammanfattar nutiden i en enda mening och jag är fast!

Augustin Erba, journalist på DN, f ö en av mina favoritskribenter på tidningen, har intervjuat Bornemark och i dagens ”Lördag”, den glansiga bilagan som är extrabonus på lördagarna, inleder han sin text med att påstå att han är allt som inte Bornemark är.

När Bornemark vill att vi ska börja protestera mot all (onödig?) statistik så erkänner Erba att han ofta kollar just statistiken efter att han fått en text publicerad. Hur många har läst det jag skrev och är detta bra eller dåligt? Han för in antalet gymbesök i ett Excel-ark, räknar snusprillor per dag osv, in absurdum, och tror sig förstå att detta är toppen.

Jonna Bornemark anser tvärtemot att vi alla borde börja med ”mikromotstånd!” När chefen ber oss utföra en arbetsuppgift så ska vi, åtminstone ibland, ifrågasätta; Varför? Till vilken nytta? Vem har glädje av resultatet och vad ska det användas till? Så alldeles utmärkt!

En annan idé, väl värd att ta till oss, är att fråga chefen om vilken arbetsuppgift som ska bortprioriteras när det plötsligt kommer nya, akuta, påbud om vad som borde produceras.

På många arbetsplatser, i min absoluta närhet, så inleds varje arbetsvecka med ett antal möten där olika konstellationer, främst chefspersoner, dryftar vad som borde göras och inte göras, vem som ska göra det och hur det gick med det som skulle göras veckan före. Informationen från dessa möten sprids vidare i organisationen, via nya möten, PM, Intranätspubliceranden och innan någon chef ens reflekterat över att 40 % av arbetsveckan har gått så har ”verkstan” nästan gått i stå!

”New public management”, eller ”förpappringen” som Jonna Bornemark väljer att kalla det för, är något jag tror att vi är många som inser håller på att ta över, på ett sjukt sätt, på våra arbetsplatser.

I stället för att utveckla arbetssätt, särskilt de som funkar bra, så tycks det vara alltmer viktigt att rapportskrivningen efteråt blir än mer briljant – nästan så att den överskuggar det som verkligen hände.

Läs dagens artikel i DN!

Jag har fått en ny hjältinna i Jonna Bornemark och jag tror att Augustin Erba får massor av både gamla och nya läsare! 

Hoppas bara att karln inte stirrar sig blind på antalet läsare utan fortsätter att göra det han gör så bra och utvecklar detta ännu mera; Skrivandet!