I maj är det, helt traditionsenligt, dags för Eurovision
Song Contest. I år avgörs tävlingen i Tel Aviv i Israel efter att Netta hönskacklande
värpte fram segern ifjol. Lika säkert som att det är Eurovision i maj, lika
säkert är det att denne bloggare publicerar sina synpunkter om det som komma
skall och lika säkert är att dessa synpunkter inte alltid är särskilt ödmjuka.
Let the show begin!
Semifinal 1 – Tisdag
14 maj
Cypern
Årets tävling inleds med en låt jag, trots flera lyssningar,
inte alls får något grepp om. Cypern har genom åren bjudit på många fina bidrag
men årets låt känns på något sätt hopplöst daterad. Det här är något Madonna
skulle ha kunnat göra för en generation sedan. Eller så är det ett bidrag från
något Östeuropeiskt land med en tjej som sjunger på halvtaskig engelska.
Montenegro
Den som har anlag för schizofreni får se upp nu! Det här är
en sjuk blandning av balkansk folkpop och modern ballad. Tempot varierar flera
gånger och Montenegro tycks ställa upp med flera låtar på en och samma gång.
Stämsången sitter som en smäck på inspelningen men just detta har en tendens
att sluta i katastrof när det hela ska framställas live. Kan sångarna fixa
temposkiftningarna och dessutom sjunga rent så tror jag dock att det räcker för
en finalplats.
Finland
Här kommer grabbarna som tror sig vara nya Avicii men som
faller platt. Min gamla sånglärare, salig i åminnelse, hade stegat fram, dängt
handväskan i golvet framför sångaren och vrålat: ”Artikulera!” Det går absolut
inte att höra vad människan sjunger och han själv tror att det är tillräckligt
att vara pretentiös som få.
Polen
Ehhh, jag vet inte hur jag ska säga för att inte chocka
livet ur så många så jag går rakt på sak; Jag gillar detta! Fyra gapiga,
folkdräktsklädda, brudar från Szczecin. Deras far- och morföräldrar var
troligen alldeles för lata för att fly från öst en gång i tiden och ett par
generationer senare är detta resultatet. Bulgariska radion hade en gång i tiden
en världsberömd damkör vars medlemmar hade samma tonstyrka, det vill säga fullt
ös utan några som helst förmildrande nyanser, som de här polska tjejerna. Jag
gillade bulgariska kören och jag tycker att den här låten är alldeles för
speciell för att hamna i skymundan.
Slovenien
Oj, efter det polska gapandet är det dags för ett
sömnpiller. Upp ur soffan, fyll på chipsskålarna och vinglasen, om du inte vill
dåsa bort från alltihop. Här är tre minuter som bara mal på och där det absolut
inte händer ett enda dugg. Ofattbart trist!
Tjeckien
Detta kan vara första gången vi får höra någon från forna
öst sjunga på perfekt engelska. Naiv pop vars text är minst sagt tjatig men jag
rycks med i allt det banala, blir glad och trallar med.
Ungern
Här kommer Joci, som representerade Ungern 2017. Landet som
står för en unken och främlingsfientlig syn skickar för andra gången på tre år
en rom till Eurovision. Måhända Orban tänker sig att sångaren inte ska
återvända hem efter uträttat uppdrag? Jag gillar årets bidrag bättre än det för
två år sedan. Vackert, känslosamt och speciellt. Hoppas Joci gör låten på
ungerska.
Belarus
Diktator Lukasjenko beordrar fram den ena dängan efter den
andra men eftersom han själv inte tillåter någon konkurrens så har han svårt
att veta vad andra gillar. För det är ju ingen som gillar honom! Hade det varit
Melodi Grand Prix för juniorer och hade det varit anno 1988 så hade segern
varit säker. Zena gör allt hon kan men i en låt med taktstamp från Grekland,
kläder som en 13-åring och skrikig röst så hoppas jag att vi inte hör henne i
lördagens final.
Serbien
Versen börjar svajigt och redan i den serbiska finalen var
Nevena påtagligt nervös med skakande händer. I refrängen får hon ta i så att
adrenalinet förbrukas så vers två blir en smula bättre. Dock tror jag knappast
att hon kommer att sjunga rent när det gäller. Versernas melodi är alltför
svårsjungna. Dessutom; Snälla Serbien – kan ni inte ge oss forna tiders
Balkanballader igen. Vi är många som saknar dessa!
Belgien
Nu går jag igång! De senaste åren har Belgien bjudit på
moderna låtar sjungna på engelska av begåvade artister. Så även detta år! Eliot
seglar lätt vidare till final och väl där kan vad som helst hända för detta är
riktigt, riktigt bra!
Georgien
”Vi läker varandras sår med sång!” Sug på den avslutande
textraden. Här kommer Oto, Georgiens motsvarighet till vår egen Nano. En slags
härförare med stor pipa och uppbackad av georgisk manskör. Det är dramatiskt,
mäktigt och framför allt så är det, inbillar jag mig i alla fall, lokalt
förankrad musiktradition. Jag gillar detta otroligt mycket!
Australien
Det var kul första gången Australien fick vara med och leka
i Eurovision. Sedan dess har jag undrat varför detta tilltag tillåts fortsätta?
Jag tror att debatten kommer att blossa upp igen efter årets tävling för det
här bidraget tål jag helt enkelt inte. Det beror främst på att Kate inte är
kapabel på att göra låten rättvisa. Det här kan bli låten då världens samlade
skämskuddar åker fram för jag tror inte att särskilt många toner kommer att
sitta där de borde. Att kategorisera denna låt är omöjligt – möjligtvis handlar
det om den absolut sämsta musikallåt som aldrig framförts – förrän nu!
Island
Gruppen heter ”Hat” och låten ”Hatet ska segra.” Det borde
räcka som motivering till varför gränskontrollanterna på Ben
Gourion-flygplatsen i Tel Aviv borde sätta stopp för eländet innan gruppen
beträder israelisk mark. Att gruppens medlemmar sagt sig vilja utnyttja sina
tre minuter på scen för att framföra sina unkna politiska budskap är skäl nog.
Även om refrängen skulle kunna ha blivit något i Pet Shop Boys händer så är
versen fasanfull och videon gör mig spyfärdig. SKÄMS ISLAND!
Estland
Svenske Victor Crone representerar Estland. I början en helt
alldaglig poplåt som inte sticker ut fast jag måste medge att refrängen är vass
och kommer att dra röster, i alla fall ifrån Västeuropa. Det mest uppenbara är
dock att jag tycker det är urtrist att deltagande länder tillåts representeras
av utländska (läs svenska i de flesta fall) låtskrivare. Jag kan sakna den där
intentionen som fanns från början där det sades att varje land skulle ha sin
egen nationella prägel på bidraget.
Portugal
Ojojoj, det här kan vara bland det konstigaste jag någonsin
upplevt genom mitt långa Eurovision-liv. Gossen som sjunger – om det nu alls
kan kallas sång – gör det dessutom så otroligt falskt att hela jag hamnar i
något slags upplösningstillstånd. Det här är ett missfoster i Eurovisionsammanhang
och låten borde ha självaborterat långt innan den nådde fram till Portugals
uttagning. Kan vara det värsta jag någonsin tvingats lyssna till under tre
minuter!
Grekland
Kanadensisk grekinna med modern låt som inte har med
Grekland att göra. Gillar inte Katerines röst och låten är mest gapig i mina
öron. Spelar ingen som helst roll att hon lär vara poppis i Kanada. Den här
låten kan jag omöjligen komma ihåg tolv sekunder efter att den tagit slut.
San Marino
Serhat representerar San Marino för andra gången. Här kommer
en ”Daddy” som jag inbillar mig att många små schlagerfjollor kommer att gå
igång på. Jag gör det i alla fall, hahaha! Jag tror att jag dansade till den
här låten på någon grisfest 1982 då jag jobbade på Mallorca. Efter ett par flaskor
vin blir det allsång av hela slanten, na-na-na-na, och dansgolvet fylls. Första
semins sista låt gör att allt trots allt inte känns helt misslyckat. Heja
Serhat!
Semifinal 2 – Torsdag
16 maj
Armenien
Srbuk, som inleder andra semin, gör det med en bitvis
skramlig låt som däremellan är ylande i falsett. Hon sjunger om kärleken som
bedyrade henne guld och gröna skogar men som sedan bara drar. I videon omges
hon av en flock störiga hanar som säkerligen tror sig vara Guds gåva till
mänskligheten men som till sist bara är våp! Jag gillar låten och stornjuter
när det, under bara ett par sekunder, dyker upp annorlunda harmonier som komna
från ett land långt borta, som Armenien! Återstår att se om Srbuk går iland med
falsett-ylandet.
Irland
När jag ser pressbilderna på Sarah så tänker jag; Ung brud
som injicerat för mycket skit i läpparna och som tar sig själv på alldeles för
stort allvar. När hon börjar sjunga så suckar jag uppgivet. Här släpps det ut
så jävla mycket luft samtidigt som hon vill säga något så bruden låter som Sir
Väs i Robin Hood. Det är synd för låten är ett av de mer moderna bidrag som
Irland någonsin vaskat fram till denna tävling. Hon går troligen till final men
det kommer sannerligen inte vara med en röst från mig.
Moldavien
Celine Dion, tänker jag när Anna börjar sjunga! Här kommer
en stor pipa och jag påstår att den här tjejen kommer vi att få höra mer av
trots det faktum att hon kommer från tiggarlandet Moldavien. Tigga behöver inte
Anna göra, även om låtens titel är en vädjan om att ”stanna.” Jag brukar
anklagas för att vara en ballad-sucker och härmed erkänner jag! Det här är så
alldeles utmärkt bra! Ståpäls och finalplatsen i en liten ask. Ett av årets
allra bästa bidrag!
Schweiz
Läste någonstans att denne gosse är förhandstippad. Jag fattar
ingenting! Han tror sig vara en stor latinsk älskare, låten har med något som
låter som hemsnickrade blåsinstrument från stäppen i Uzbekistan och Luca själv
uttalar ”arrived” som ”arriffed” och påstår att kvinnan i hans liv är ”wild
like an animal.” Åk hem till stenåldersbyn Luca. Jag blir så otroligt
provocerad!
Lettland
Ståbas, akustisk gitarr, som dessutom spelas av en långhårig
kille, och singer-songwriterstuk på låten borde få mig att gå igång. Men här
händer det verkligen inte ett enda dugg på tre minuter. Kissa, fyll på
chipsskålar och vinglas! Du kommer inte att missa något! Sångerskan väser fram
något om en flod svart som kol. Hon hittar aldrig upp ur den gyttjan igen!
Rumänien
My little Pony, förlåt Ester Peony kallar hon sig visst, har
liksom Greklands sångerska ett delvis förflutet i Kanada. Uppenbarligen tilläts
hon då aldrig umgås med engelsktalande barn för här sjungs ordet ”forget” med
betoningen på en långt utdragen första stavelse och här framförs alla ord som
slutar på –ing på typisk öststatsmanér, som –ink! Hur många gånger hon sjunger
nonsensordet ”ey” vill jag inte veta. Jag vill aldrig höra denna låt igen!
Danmark
Jag såg Danmarks final när den gick av stapeln. De senaste
åren har jag självsäkert plockat ut en segrare redan vid första
genomlyssningen. Dock är danskar som bara danskar är, oftast underbara men med
märklig musiksmak, så jag har haft kraftfullt fel. Tills i år! Leonora, hon har
vunnit danska mästerskapen i konståkning tre gånger, har många strängar på sin
lyra. I danska finalen hade hon, i mitt tycke, ingen konkurrens alls. Naivt
sjunger hon att kärleken är evig. På fyra olika språk! Det är banalt och
alldeles underbart! Hoppas att hon stornjuter i sina tre minuter för om lika
många till så kommer ingen att minnas henne! Hoppas att hon trots detta tar sig
till final!
Sverige
Att bara lyssna till låten, utan att se framträdandet, är en
besvikelse. Det är det magiska framträdandet som gör det! Johns fina leende,
otroliga röst och glädje på scenen är viktiga ingredienser. Men utan The Mamas
skulle han stå sig slätt. Nu blir det dock inte så illa. John kommer som sämst
tvåa påstår jag (mer om den eventuelle vinnaren senare)! Jag oroas av rykten
som säger att framträdandet i Tel Aviv ska ”ljusas upp” med annan scenklädsel.
Jag hoppas verkligen inte det och minns Jill Johnson som fick svart
begravningsklädsel till finalen efter att ha haft en vit dröm på sig i svenska
uttagningen 1998. John och The Mamas är spektakulära i sina svarta scenkläder!
Hoppas vi vinner! Alternativet, som jag ser det, vore inte kul för världen (läs
vidare)!
Österrike
Den här låten kommer de flesta TV-tittare att missa efter
Sveriges urladdning! Så alldeles utmärkt för detta är bara konstigt. Med
stundtals ylande, stundtals väsande, röst försöker Paenda få oss att tro att
hon kämpar så mycket för berömmelse, och för sin musik, att hon nu blivit
utmattad. Det hörs! Själv blir jag helt utmattad av att höra på eländet!
Kroatien
Kliver man ut på scen iklädd stora änglavingar och vit
skinnpaj så har man antingen storhetsvansinne eller så är låten så jävla dålig
så att man måste väcka uppmärksamhet på annat sätt, tänker jag! Hade han haft
en annan utstyrsel så hade jag haft en annan uppfattning för denne gosse
sjunger skiten ur mig med sin suggestiva ballad. Han har en pipa som står ut
och han kommer säkert att bli stor i sitt hemland förutom att han inom ett par
år är tillbaka i Eurovision igen.
Malta
Maltas Shakira, eller nåt. Brukar tända på Maltas bidrag och
tempot lockar till dans i år men så blir det inte. Benen vill inte röra sig!
Hon inleder med att berätta att hon är ”blåare än havet.” Trots rytmen funderar
jag på om det kan handla om likstelhet?
Litauen
Han har varit doa bakom två tidigare litauiska bidrag och nu
får han gå längst fram på scenen. Jag tänker att han säkert var en utmärkt doa
eftersom han besitter konsten att yla. Om man nu ska yla framgångsrikt så
behöver man en bra låt och det har inte Jurij. På de högsta tonerna svajar han
betänkligt och risken är stor att detta blir bedrövligt illa på scenen i
Israel.
Ryssland
”Tears won’t fall, while pride stands tall.” En textrad ur det ryska bidraget. Här kommer
grabben som troligen kommer att tvinga Putin att ändra den bisarra
lagstiftningen kring HBTQ i Ryssland. Sergey Lazarev sjöng skiten ur oss under
Eurovision 2016. Då kom han trea, fick flest röster av folket men ratades av de
s.k. proffsen i juryerna. Den gången hette det att Putin ville locka gayröster
för att ro hem spektaklet till Moskva. Nu gör Putin ett nytt försök och frågan
är om han inte kommer att lyckas denna gång. Det här är den allvarligaste
konkurrenten till John Lundvik. Som Sergey sjunger! Å hur snygg är han på en
skala egentligen? Nu vet jag ingenting om Sergeys sexuella läggning. Vad jag
däremot vet bergsäkert är att hela Moskva kommer att bada i regnbågsflaggor i
maj nästa år om det går vägen för Sergey. Då, men först då, är det upp till
bevis för Putin. Är alla människor lika mycket värda?
Albanien
Till skillnad från en av mina bästa schlagerväninnor så
brukar jag gilla det Albanien skickar till ESC. Det gör jag inte i år för detta
är nästan lika outhärdligt som Portugal. Orientaliskt bortom räddning, gapigt
och tyngt av all österlandets opiumrök! Varför hon gapar går inte att begripa
förrän jag förstår att en textrad uppmanar till att ”återvända till hemlandet.”
Ja, varför hon reser till Israel är ofattbart!
Norge
När nu Jon Henrik inte fick resa till Israel så betyder det
inte att Europas TV-tittare blir utan jojk för det. Det är bara det att Jon
Henriks jojk är så otroligt mycket bättre. Därmed inte sagt att Norges bidrag
är uselt. De första 25 sekunderna är faktiskt rent av magiska med harmonier som
lovar mer, ett löfte som inte infrias! Är övertygad om att gänget kommer att
göra en fantastisk scenshow i Tel Aviv. Det handlar i så fall om att försöka
rädda sig ifrån ett totalt misslyckande. Låten har vi hört förut, det
folkloristiska inslaget lämnar en himla massa att önska och även i detta verk
ylas det för mycket.
Nederländerna
”Jag är rädd för allt jag är” – se där en av textraderna i
Nederländernas bidrag. Efter ett antal år med finfina countrylåtar så blir det
i år en alltför sömnig ballad för att jag ska vara intresserad. Det spelar
ingen roll att Duncan kan sjunga och säkert gör detta rent på scenen i ESC.
Detta är för intetsägande och drunknar bland alla andra bidrag.
Nordmakedonien
Herregud vad skönt att från och med i år få slippa harangen
”Former Yugoslav bla-bla-bla.” Med ett slags kvinnor kan-mantra så inleder
Tamara i ett djupt alt-läge. Jag hajar till och lyssnar andäktigt. Men vad
händer? Här ska det snart nog glidas upp i högre register, det ska ylas och det
ska ylas igen! Ett mellanspel på stråkar är vackert men sedan börjar skrikandet
igen. Jag tänker; Kan ingen tala om för sångarna att de har en mikrofon och
samtidigt beskriva dess funktion för de som tror sig vara tvungna att ta ifrån
tårna.
Azerbajdzjan
Man ska inte blanda ihop politik och musik sägs det men jag
brukar tycka att Azerbajdzjans bidrag är läskiga – för att de är så bra. De har
aldrig någonsin något med Azerbajdzjan att göra eftersom de oftast är skriva av
kompositörer från länder långt borta. I år behöver jag nog inte vara orolig
över att diktatorn i Baku ska röna någon framgång. Årets bidrag är sämre än de
senaste årens och bara de tre första tonerna har med den
långtbortistan-beliggande republiken att göra. I övrigt är det en medelmåttig
dans-dänga. Som delvis sjungs i falsett!?! Brr!
Redan klara till
FINAL – Lördag 18 maj
Israel
Intressant bakgrund för sångaren Kobi; Han härstammar från
en judisk-irakisk familj. Häpp! Jag drunknar i hans ögon och de inledande
tonerna tokfångar mig. Sedan blir det inte mer. Det känns som om Israel i år
har tagit i mer än vad de skulle ha behövt. Eller så vill de inte ha
evenemanget ett år till. Kobi sjunger vackert, ylar bara kortvarigt, sätter
tonerna där de skall vara men ack så trist detta är.
Storbritannien
Jag får en så sjuk känsla när jag börjar kolla. Jag undrar
för vilket fotbollslag Michael har varit huligan? Tack gode Gud för att John
Lundvik inte valde att skicka in denna låt till svenska Mello. Storbritannien
är långt borta från att vinna Eurovision. Kanske beror det på att det förenade
kungadömet inte tillåter någon rejäl uttagning med många bidrag utan starkt
begränsar antalet. Skrikigt, stundtals vrålande, och långt från prispallen.
Tyskland
”I’m tired of competing” är en textrad i detta stycke som så
väl beskriver Tysklands inställning de senaste åren till denna tävling.
Brudarna i ”Sisters” är alls inte syrror men fantasifullt nog, eller också
inte, heter stycket ”Sister!”. Här sjungs det åter i falsett och det ylas. Jag
är så totalt inte imponerad. Sluta skrik för helvete!
Frankrike
Det här ett otroligt upphaussat bidrag, åtminstone i
HBTQ-kretsar. Hillal är en viktig person för unga inom gay-rörelsen i
Frankrike, jag fattar det. Vad jag inte begriper är att denna låt skulle vara
något att hänga i regnbågsflaggstången. Bara för att en man med marockansk
bakgrund sätter på sig en blond peruk så innebär detta inte per automatik att
allt är överjordiskt underbart. Jag har försökt att lyssna på låten ett par
gånger utan att titta på videon. Jag vill liksom testa om själva musikaliska
verket på något sätt limmar fast och är värt uppmärksamheten. Det limmar inte
ett dugg. Att rösta bara för att det är en HBTQ-aktivist som sjunger är att ha
missförstått mycket här i världen!
Italien
Det här är kaxigt! Mahmood sjunger om killen som dricker
skumpa under Ramadan, som röker ”shisha” och som undrar över hur Mahmood
egentligen mår. Låten heter typ ”Cash” och jag vaknar till liv. Det här ett mer
än proffsigt gjort bidrag. I många västländer kommer låten att bli stor. Tror
dock att hela östra delen av Europa kommer att titta åt ett annat håll och att
Mahmood därför är chanslös.
Spanien
Jag såg spanska finalen. Tyvärr ägnar sig landet åt att låta
Talang-artister få tävla om en plats i Eurovision. I år, bland många sjukt
dåliga bidrag, valdes Miki och jag jublade i soffhörnan. Det här är en låt
skriven av bokstavskombinations-drabbade bortom räddning, troligen stärkta av
en sträng eller två på något inneställes toaletter. Och jag älskar det!!! I
spanska finalen for Miki omkring som en Duracell-kanin hög på de allra mest
speedade svampar som världen skådat. I videon är han en smula mer normal. Jag
själv kan inte sitta still. Han kommer inte att vinna men jag kommer att bli
mer än glad av att höra låten!
Att våga gissa prispallen är alltid svårt – det brukar
bli något helt otippat bidrag som snor en av medaljplatserna. Men i min värld
kommer guldstriden att stå mellan John Lundvik och Vladimir Putin, förlåt jag
menar Sergey Lazarev. Sedan hoppas jag att Moldaviens motsvarighet till Celine
Dion lyckas sno åt sig bronsplatsen.
Om en månad vet vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar