6 februari 2020

Bankernas integritetskränkande frågor ofta felriktade!

Just hemkommen upptäcker jag att jag har fått ett brev från Handelsbanken. Då jag vid en första eftertanke inte kan dra mig till minnes att jag har några affärer med nämnda bank så tänker jag att de vill locka mig som ny kund. Det vill de inte!

När jag sprättar kuvertet finner jag att banken vill ”ha kännedom om sina kunder” och att jag är en av dessa.

Det handlar förstås om lagen 2017:630 – om penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Samma lag som gör att du och jag, om vi vill sätta in en femhundring på ett konto, måste besvara frågor som (här lätt tillskruvade): Vad hette din mormor som ogift, har du någon gång hånglat med ett Statsråd och när hade du egentligen senast kontakt med den ryska underrättelsetjänsten?

Jag förstår absolut lagens grundsyfte men samtidigt begriper jag inte att bankerna inte själva kan gallra ut bland alla som måste stå till svars? Jag tänker att bankerna borde kunna konstatera om det sker några så märkliga transaktioner på en kunds konton att detta kan föranleda rätten att ställa näbbiga frågor.

I mitt fall, och min relation, med Handelsbanken handlar det om att jag under många år har haft ett mindre fondsparande i samband med premiepensionssparandet. Det handlar inte alls om några stora pengar utan om småpengar som trillar in några gånger om året. Något som banken lätt skulle kunna konstatera och därför låta mig slippa fylla i tre A4-sidor med integritetskränkande spörsmål.

I lagens 5 § står att läsa:
”Som omständigheter som kan tyda på att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är hög kan verksamhetsutövaren beakta bland annat att
   1. kundens ägarstruktur framstår som ovanlig eller alltför komplicerad för dess verksamhet,
   2. kunden bedriver kontantintensiv verksamhet,
   3. kunden är en juridisk person som har nominella aktieägare eller andelar utställda på innehavaren,
   4. kunden är en juridisk person, en trust eller en liknande juridisk konstruktion som har till syfte att förvalta en viss fysisk persons tillgångar,
   5. kunden har hemvist i en stat som saknar effektiva system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism,
   6. kunden har hemvist i en stat med betydande korruption och annan relevant brottslighet,
   7. kunden har hemvist i en stat som är föremål för sanktioner, embargon eller liknande åtgärder,
   8. kunden har hemvist i en stat som finansierar eller stöder terroristverksamhet eller där terroristorganisationer är verksamma,
   9. affärsrelationer eller transaktioner sker på distans, utan användning av metoder som på ett tillförlitligt sätt kan säkerställa kundens identitet, och
   10. betalning av varor eller tjänster görs av någon som är okänd eller saknar koppling till kunden.”

Jag anser inte att jag uppfyller någon av dessa punkter, om inte Sverige kan anses vara en stat med betydande korruption förstås, och således borde jag inte behöva trakasseras.

Jag tror att vi är många som nu har ledsnat på bankernas snokande. Jag menar att bankerna själva borde ta ett större ansvar och ägna sig åt de kunder som sysslar med obegripliga transaktioner i stället för att spendera tid på småsparare som bara vill ha en hygglig pension när den dagen kommer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar