SR Ekot yrar okunnigt om homosexuella, HIV och droger!

I något som kan vara SR Ekoredaktions bottennapp för året berättas om att problemen med kemsex blir allt värre. Det handlar om att homosexuella män i större omfattning än tidigare börjat använda tyngre droger för att orka knulla runt med allt och alla.

Ekot vinklar det hela till att HIV sprider sig och de gör det på ett sätt som vill få oss att tro att ökningen av HIV-smittan är dramatisk.

Det visar sig att på Venhälsan, en mottagning främst för män som har sex med män, i huvudstaden så har tio personer under det senaste året ha visat sig bära på HIV på grund av droganvändning, enligt inslaget i Ekot.

Något framläggande av bevis ägnar sig inte Ekot åt och uppenbarligen tänker reportern att skrämselpropaganda är bästa medlet för att åstadkomma ett potentiellt journalistpris.

Vi får inte veta hur många som i ett rus av alkohol struntat i kondomerna och blivit smittade.

Inte heller berättas det om den typ av medicinering som finns i dag och som gör att HIV inte längre är en dödsdom. Mediciner som i många fall gör att smittan inte ens är spårbar i blodet hos de som faktiskt blivit smittade.

Det finns också en medicin, PreP, att ta i förebyggande syfte för promiskuösa människor eller för de som på annat sätt anses vara i farozonen, som gör att risken att bli smittad är mycket liten.

Ekots inslag är, påstår jag, rent stigmatiserande för drabbade, inte bara för bögar utan för alla de som smittat på annat sätt än via sex, t.ex. inom vården och för alla de unga killar som är på väg ut ur garderoberna.

Tidningen QX har i ett par artiklar, till skillnad från SR Ekot, fattat vad det hela handlar om, nämligen just droganvändningen som riskerar att bli en ny slags AIDS-grav för många bögar.

De tunga droger som alltfler använder gör att de slutar att helt ta hand om sin hälsa, ibland slutar att käka och ägnar hela helger åt jakt på mer droger och flera påsättningar.

Att QX väljer att använda det amerikaniserade ”chemsex” i stället för en svenskare variant skrattar jag bort. Det tyder på att tidningen förstått att det är många ”drama queens” som inte skulle begripa annars.

Jag var med i svängen på den tiden då många vänner gick bort i mitt livs värsta farsot som ingen då riktigt visste vad det handlade om.

I dag är jag inte rädd för ”hiven” men jag är ofattbart bekymrad över de som nu prövar sin sexualitet i en alltmer neddrogad tillvaro.

Har SR Ekot brustit i den saklighet som krävs av public service? Jag vet inte säkert men eftersom frågan gnager i mig anmälde jag inslaget till granskningsnämnden. Jag fick tyvärr inget gehör för min anmälan. Det hindrar mig dock inte från att även fortsatt tänka att inslaget var ett riktigt bottennapp för SR Ekot.

Schlagerstjärnan du inte visste fanns!

Om jag påstår att det finns en kvinnlig artist som tjänar mer stålar än Céline Dion och hamnar på affärstidningen Forbes tio i topplista som enda icke-nordamerikanska över världens bäst betalda sångerskor och jag samtidigt påstår att du aldrig hört talas om människan – skulle du tro mig då?

Kanske tänker du att det måste handla om någon asiatisk megastjärna?

Som schlagerfantast trodde jag att jag kände till de som är värda att känna till inom denna genre. Så fel jag hade.

Jag, som fortsatt läser morgontidningen i pappersform, inser att den kunskapskälla som journalistiken ibland är ger mig nya aha-upplevelser om och om igen.

DN:s Tysklands-korre Lina Lund skrev i februari en krönika med rubriken ”Därför har du aldrig hört talas om den tyska superstjärnan.” Jag läste, förundrades och rev ur texten, som sedan dess fått ligga till sig – alltför länge.

Helene Fischer är sångerskan jag, och jag tror de allra flesta utanför Tyskland, totalt har missat. Nu är denna fadäs åtgärdad och jag har på senaste tiden haft nöjet att lyssna på flera av Fischers CD-skivor – ja, jag köper fortsatt sådana, kalla mig gärna antik!

Anledningen till hennes oerhörda storhet i Tyskland är förstås att hon sjunger de flesta av sina låtar på just tyska. Hon har även gjort engelska versioner av flera hits men hennes tyskhet tycks ligga henne i fatet.

När jag läser på mer om denna megastjärna får jag lära mig ännu mer om sådant jag inte, heller, visste.

Fischers föräldrar var så kallade Volgatyskar.

Katarina den Stora, Katarina II, fick under slutet av 1700- och början av 1800-talet stora grupper tyskar att emigrera till det kejserliga riket. Katarina såg detta själv som en möjlighet att utveckla landet och många av tyskarna erbjöds mark och privilegier.

Under andra världskriget deporterades 450 000 Volgatyskar till Sibirien, Kazakstan och Centralasien. Borta var sedan länge alla de privilegier gruppen haft.

I Krasnojarsk, tredje största stad i Sibirien, föddes 1984 Helene Fischer, dotter till idrottsläraren Peter och ingenjören Maria.

I slutet av 1980-talet migrerade stora mängder Volgatyskar hem till Tyskland innan Tyskland några år senare stängde möjligheten. Familjen Fischer hann ta chansen innan det var för sent.

Resten är, i alla fall för Helene Fischer, en slags framgångssaga som saknar motstycke.

Tack Lina på DN för att du gav mig ännu en schlagerstjärna att digga i avvaktan på kommande Mello- och Eurovision-upplevelser. Att jag dessutom nu får träna min inlärda skoltyska ser jag som en finfin bonus!

För den som vill lyssna på en av Helene Fischers största hits, "Atemlos durch die Nacht", så kolla här!

Vampyrfladdermöss får SVT att vädra blod

SVT Nyheter berättar om en forskningsstudie som publicerats i Cell Press.

Studien handlar om vampyrfladdermöss och forskarna bakom konstaterar att blodsugarna under fångenskap skapar starka band med varandra – så starka att fladdermössen förblir polare livet ut om de återfår friheten.

Instängda i forskarnas laboratorium, eller var de nu hölls fångna, så matar en mätt fladdermus sin utmärglade artfrände genom att hosta upp blod för att bjuda på. Låter det läckert?

Forskarna bakom studien konstaterar, enligt SVT, att fladdermössens relationer är som den vänskap som uppstår mellan människor under gymnasietiden och som sedan består livet ut.

Nu kan jag absolut inte uttala mig om forskarnas egna upplevelser under den period då de gick i det vi kallar gymnasiet men påståendet får mig att försöka minnas min egen skoltid.

Såvitt jag minns spydde jag aldrig upp en hamburgare för att erbjuda en klasskamrat som var hungrig. Jag kan heller inte dra mig till minnes att jag upplevde gymnasiet som vore jag instängd i ett laboratorium, även om det säkert finns andra som minns tiden på just det sättet.

Det finns säkert några människor därute som fortsatt har en mer än nära relation till en skolkamrat de tillbringade dagarna tillsammans med i 17-års åldern men jag tänker att andra, i livet senare ingångna, relationer bär på en varmare vänskap.

Jag har tidigare i min blogg förvånats över alla de forskningsstudier som görs världen runt. I många fall handlar det om obegripliga studier för ofattbara summor som tillåts göras utan några som helst krav på seriositet eller åtminstone med någon godtagbar förklaring till vad resultatnyttan skulle kunna vara.

När jag slår upp studien i Cell Press finner jag att rubriken är ”Vampire Bats that Cooperate in the Lab Maintain Their Social Networks in the Wild.”

Vad skönt att vi äntligen får veta hur instängda fladdermöss socialiserar. Jag tror att vi är många som under lång tid har undrat.

Varför SVT gör en nyhet av saken får mig att tänka att jag nog ändå inte förstår mig på nyhetsvärderandets märkliga konst – jag som påstår mig vara en nyhetsnörd.