Nyheter från veckan - som svenska mediekonsumenter inte fick kännedom om!

Några nyheter från den senaste veckan som jag tänker att svenska mediekonsumenter borde ha fått kännedom om och säkert hade varit intresserade av:

Chesley Sullenberger, mera bekant för allmänheten som ”Sully”, flygkaptenen bakom ”Miraklet på Hudsonfloden”, då han 2009 nödlandade med fullsatt flygplan utan fungerande motorer på floden utanför Manhattan, ger sitt stöd till de Ryanair-flygare som protesterar mot sin arbetsgivare. Sully säger, det är check-in.dk som berättar, att det ansvar som personalen i cockpit har är värt så mycket mer än de usla anställningsförhållanden som det irländska flygbolaget erbjuder.

Whatsapp, den omåttligt populära meddelandetjänsten som många svenskar har i sina mobiler, ger, äntligen, möjlighet för avsändare att ångra ett sänt meddelande. Sju minuter lång är ”ångerveckan” som många medier i världen berättar om, däribland engelska Sunday Express.

En nederländsk klinik för eutanasi, dvs läkarstödd dödshjälp, meddelar att efterfrågan på deras tjänster vida överstiger tillgången. Det är dutchnews.nl som berättar. Kliniken meddelar nu att de behöver anställa upp till 50 nya läkare för att kunna hjälpa alla de som vill ha hjälp att avsluta sina liv. I skuggan av DN:s artiklar om Karolinska sjukhusets problem att i tid hjälpa cancersjuka patienter med livsavgörande operationer så ter sig problematiken vid dödshjälpskliniken som fullt begriplig!. Snart är det väl dags för staten att öppna statliga ättestupor så att alla lidande har en utväg!

Spansk polis har i en landsomfattande razzia gripit 55 personer, de flesta kineser, misstänkta för grov penningtvätt. Spansk media, däribland El Español, berättar om den ”kinesiska maffia”, som importerar stora mängder varor från Asien och i varuhanteringen tvättas brottssyndikatets fulpengar vita.

Spänningarna mellan kurder och turkar får, även inom Europa, allt våldsammare inslag. Belgiska Flanders News, berättar att minst 8 personer skadades i Antwerpen då folkgrupperna drabbade samman i fredags.

Christian Jongeneel, långdistanssimmare från Malaga, simmade i veckan sträckan Gran Canaria – Tenerife utan gummidräkt. Simningen fixade han på 16 timmar i stället för de planerade 24 timmarna. En rejäl bedrift i vatten med starka strömmar, valar, hajar och maneter. Bl a La Provincia, en kanarisk tidning, berättar.

När jag kollar vad svensk media samtidigt har publicerat så kan jag konstatera att nyhetsläget varit intensivt men att redaktionerna ändå undsluppit sig så pass små nyheter så att det är svårt att begripa vem den intresserade nyhetskonsumenten kan vara.

Kanske kommer jag även framöver på min blogg att skriva om nyheterna vi aldrig fick oss till livs i Sverige!?! Jag tror, inte så lite kaxigt, att mitt nyhetsvärderande är minst lika gott som hos de som har det som profession!

Sommar- i stället för normaltid tack!

Vad än sommartidsmotståndare anser så kommer jag fortsätta att ivra för permanentande av sommartiden! De som tycker annorlunda har inte begripit ett enda dugg!

Alla borde få se hur TV görs!

Alla borde någon gång vara med på en TV-inspelning. Jag har varit med som publik några gånger och faktiskt varit medverkande vid ett tillfälle för många år sedan, numera preskriberat!

I veckan som gick satt jag i publiken för ett underhållningsprogram som kommer att sändas efter nyår och som nu är inne på sin ”femtielfte” säsong.

Programmet som i TV kommer att vara 60 minuter långt tog tre timmar och femton minuter att spela in och ändå kändes det inte riktigt ”färdigt” när vi i publiken lämnade inspelningsstudion, för övrigt i en byggnad där publiklogistiken lämnar betydligt mer att önska än vad nu är fallet och vad vem som helst skulle kunna tro.

Uppvärmaren av publiken möttes genast av motstånd då en kvinna i publiken inte uppskattade hans skämt.

Studiovärdinnan försökte så gått hon kunde släta över och envisades inspelningen igenom att kalla alla inblandade, inklusive oss i publiken, för ”snyggingar.”

Programledaren, ny för säsongen, kan ha haft det absolut fulaste jag någonsin sett när det gäller scenklädsel och hon själv visade sig vara en bitch i den högre skolan när hon vid ett par tillfällen försökte köra över både studiovärdinna och producent. Varje ögonblick då hon inte var i bild såg hon ut som ”Häxan Surtant”, något som förvånade mig mycket! Jag som alltid gillat (läs avgudat) henne!

Men; Allt som syns i TV är uppenbarligen inte vad det synes vara!

I de tävlande lagen fanns två veteraner i ett av lagen och två, superpopulära men ändå, ”rookiesar” i det andra.

Nykomlingarna fick mycket uppmärksamhet och årets showstopper 2018 kommer absolut att tillskrivas dem då de i programmet framför en megahit av en annan av Sveriges relativt nya stjärnskott.

Jag tror att många TV-tittare inte begriper hur många pauserna för sminkningar och kameraflyttar är under det som blir en timmes helgunderhållning. Samtidigt undrar jag varför det måste vara så?

Melodifestivalen sänds direkt och det är säkert så att det sker mycket bakom kulisserna som vi tittare inte får se men det funkar ju.

I övrigt är det märkligt att en programledare, som tindrar och ler när kameran är riktad mot henne, inte avslöjas för allmänheten som en mästrande diva.

Det ska bli otroligt intressant att se det färdigklippta programmet efter nyår.

Nu vet jag hur det var när programmet spelades in och det kommer absolut inte att vara samma program jag ser efter årsskiftet!

Sickla handelsplats - dyr och döende?

Tvärbanan i Stockholm, spårvagnslinjen som gör det möjligt att färdas runt, i stället för genom, staden är ett briljant påfund. Efter att banan varit avstängd under många sommarmånader har jag nu återupptäckt den.

I ena änden, vid Solna station, ligger det stora köpcentrumet Mall of Scandinavia, som för en Amerika-resenär och stundtals shopaholic som denne bloggare, är ett, om än avsides beläget, sant nöje att besöka med sitt stora och breda utbud av shopping, matställen och mycket mer. Allt i olika prisnivåer för att passa så många kunder som möjligt.

I andra änden av tvärbanans spår kommer vi till Sickla och där ligger Sickla handelsplats. Delvis amerikansk den också men då handlar det bara om att det är en stor jävla parkeringsplats alltihopa.

Jag har genom åren dock tyckt att butiksutbudet varit bra och att många olika typer av butiker funnits där. Från och med i dag ändrar jag den uppfattningen!

Troligen handlar det om att centrumledningen för Sickla handelsplats fått för sig att det som sker i ena änden av tvärbanan minsann ska gå att omsätta även i den andra.

I Sickla fanns tidigare ÖoB samt Jula. Båda dessa är i dag borta. Den övergripande bilden av Sickla handelsplats i dag ger vid handen att här ska det exklusiva lyftas fram med priser därefter.

ICA, Kvantum-butiken, har priser som ligger högre än hos andra Kvantum-butiker. Inte mycket men många 50-öringar små ger snabbt en hundring, eller fler, extra att hosta upp i kassan.

Willys, som påstår sig ha billigaste matkassen, tar i Sickla två spänn mer för en enkel rengöringsprodukt jämfört med andra butiker tillhörande samma kedja. Osv, osv.

Jag strosar genom den stora Sickla-gallerian och konstaterar att det denna lördag är betydligt färre kunder än en lördag för ett år sedan. Då rådde mer eller mindre kaos, i dag är det lätt att ta sig fram mellan butikerna där jag inte finner något jag vill ha alls. Det som saluförs passar varken mig eller min plånbok.

Något Mall of Scandinavia blir aldrig Sickla handelsplats. Snarare är det nu upp till centrumledningen, hos Atrium Ljungberg, att vidta åtgärder om handelsplatsen alls ska överleva. Det är inte bara ekonomiskt helt oberoende Solsidan-människor som besöker stället och om, eller snarare när, det väl sker så lär inte kundunderlaget räcka till på långa vägar!

Landstinget brister eller Södertäljebussen rymmer?

Som trogen kollektivresenär är jag nyfiken när lokal media berättar om kommande förändringar i trafiken.

SR P4 Stockholm berättar i dag att Stockholms läns landsting beslutat om en herrans massa förändringar som sker inom SL-trafiken under det kommande året. 

Landstingets trafikkontor har publicerat en 42-sidig skrivelse om indragna linjer, tidtabellsförändringar, nya hållplatser, förändrade turtätheter och en hel massa annat. Hela skrivelsen finner du här.

Jag lapar i mig och försöker memorera så mycket jag kan om förändringar som kommer att ske i mitt närområde och utmed den färdväg jag nästan dagligen reser till och från till mitt arbete.

När detta memorerande är klart ögnar jag hastigt igenom det som inte direkt berör mig och plötsligt fastnar mina ögon förundrat.

Som uppvuxen i Kringelstan, Södertälje, en stad jag ibland besöker än i dag, så tar det tvärstopp när jag läser om busslinjen 754, som i min värld går från Geneta till Pershagen.

Ska vi tro landstingets trafikkontor kommer denna busslinje fr o m 2018 att genomgå en metamorfos i den högre skolan och helt enkelt, i alla fall delvis, fly sin invanda rutt:

Jag har mer än svårt att tro att busslinjen framöver kommer att ha Gnesta som startplats för att därefter via Ronna, hamn och syd flänga söderut igen mot Pershagen!

Men eftersom det handlar om en officiell skrivelse från landstinget så är det troligtvis sant! Eller?

För inte kan väl en bunt tjänstemän på trafikkontoret diarieföra en skrivelse som inte är korrekturläst?

Nu begriper jag äntligen varför kollektivtrafiken mer än ofta bara fungerar ”sådär!”

Ett tak av använda kondomer, någon?

Ibland, inte alls särskilt sällan, när jag läser nyheter från all världens länder tänker jag att nu har det väl ändå gått för långt? Eller är detta ännu ett Trumpskt fake news-skämt?

Den nederländska nyhetssajten Dutchnews berättar i dag om studenterna som i sann återvinningsanda vunnit motsvarande 45 000 kronor på att återanvända sådant som vanligtvis, och helt felaktigt, spolas ned i toaletter jorden runt.

Prissumman får de efter att ha vunnit ”the Blue City Challenge” i Rotterdam.

Deras produkt?

En ny slags ytbeläggning till tak.

Bestående av vad?

Använda kondomer och likaledes använda tamponger! Vadåra?

Flygbolag fälls för mossig regel!

Läser, i chilensk media, om ett domslut som förhoppningsvis kan få internationellt genomslag och göra tillvaron för flygpassagerare en smula enklare.

Luis Ramirez Guajardo hade bokat en tur- och returbiljett med det Sydamerikanska flygbolaget LATAM, med huvudsäte i Santiago.

Av olika anledningar missade Luis utresan, från Antofagasta till Santiago, och var tvungen att köpa en ny enkelbiljett.

Till returresan infann han sig i god tid på flygplatsen i Santiago bara för att få veta att han inte fanns med i bokningssystemet.

En ganska så mossig regel, som de allra flesta flygbolag använder sig av, säger att missar man en del av en bokad resa så förfaller resten av bokningen. Så resonerade även LATAM.

Det nöjde sig inte Luis med utan han gick till domstol, en domstol som nu givit honom rätt och som ålägger LATAM att betala Luis motsvarande 30 000 kronor i skadestånd.

Jag tänker att det var på tiden att en obegriplig regel äntligen ifrågasätts och fälls i domstol.

Det flygbolag som får en ”no show” på utresan borde inte kunna stryka resten av bokningen, som ju är betald i sin helhet.

Flygbolagen vill förstås kränga samma stolar ett otal gånger men samtidigt gör ju en utebliven resenär att flygplanet blir lättare och bränsleförbrukningen lägre. 

Visst, konkurrensen inom flygbranschen är mer än stor. Därmed är det dock inte okej, tycker jag, att branschen ägnar sig åt kundföraktande. Vi resenärer borde vara värda mer och bättre!

SR Ekot rapporterar på långt avstånd!

Lyssnar intresserat på morgonekot i SR.

Redaktionens Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, rapporterar inför dagens kongressval i Argentina.

Det handlar om ett märkligt försvinnande för en tid sedan, aktivisten Santiago Maldonado som nu hittats död.

Människor i Buenos Aires är upprörda, demonstrerar och slår på kastrullock för att få veta vad som egentligen hände när Maldonado försvann.

Inslaget är initierat och mycket trovärdigt ända tills Lotten rundar av med; ”Lotten Collin, Bogotá.”

Från Bogotá, i Colombia, till Argentinas huvudstad Buenos Aires tar det 6 tim och 30 min att flyga. Det är en halvtimme längre än sträckan Arlanda-Dubai!

Det digitaliserade samhället gör det möjligt för reportrar att rapportera om sådant som sker på dagsresors avstånd.

Att trovärdigheten därmed kan ifrågasättas blir en följd som väcker frågor som:

Varför har Sveriges Radio ens en korrespondent placerad i Sydamerika? Hade inte en Stockholmsbaserad journalist kunnat lämna samma rapport i söndagens morgoneko? Vad kostar det public service att ha en anställd långt borta som ändå inte är på plats där det verkligen händer?

Jag tror jag fortsätter att under dagen ta del av argentinsk media i stället när det gäller rapporteringen kring dagens val och det ståhej som råder 4658 km från den plats som Sveriges Radio rapporterar ifrån!

EU tvingar rökare att välja starkare cigg!

Jag vet; Det är farligt att röka! Jag respekterar de som förespråkar ett rökförbud men samtidigt undrar jag om de regler som t ex EU ställt upp inte fått helt motsatt effekt?

Det stora internationella cigarrettmärket hade tidigare en mildare produkt, ”silver”, än dess storsäljande ”gold.” Tidigare med benämningarna som numera är förbjudna, extra light respektive light.

I samband med namnförbudet så infördes påbudet att cigarrettpaketen skulle ha ”avskräckande” bilder, något som inte en enda rökare jag känner bryr sig ett enda skvatt om.

De svagare cigarrettsorterna förstördes under en tid och finns numera bara i smakvidriga varianter som ingen, inte ens en storrökare, kan tänka sig att dra i sig.

Detta har nu fått människor i min närhet, människor som allvarligt försök dra ned på nikotinberoendet genom att välja extra light-varianten, att tvingas gå upp i missbruk och välja den, ca 30 %, starkare light-varianten.

Var det detta som EU och andra förbudsförespråkare ivrade för? Kanske var grundidén rätt tänkt men ack så fel det blev!

Konsumentspaning: Mat och mattidningar

Jag blev tidigt intresserad av matlagning och än i dag kan jag, en mörk höstkväll, finna stort nöje i ett flera timmar långt långkok.

När jag var liten hade vi, den då, stora mattidningen på prenumeration. Jag läste, sög i mig, lärde och fick ibland min mors tillåtelse att testlaga.

För en tid sedan bestämde jag mig för att prenumerera på samma tidning igen för att se om inspirationen skulle återuppstå. Det skulle den inte! Åtminstone inte i den bokstavliga mening att jag beslutade mig för att laga de rätter, helt enligt instruktionen, som presenterades.

Numera är månget publicerat recept fullt av kryddblandningar som, inte alls särskilt överdrivet, endast går att finna på den två gånger om året nattöppna marknaden i Phnom Penh eller inhandlas hemmortlad av byäldsten i den avlägset belägna byn i den nepalesiska delen av Himalaya.

Även den stora butikskedjans tidning, som säkert skulle vilja locka till matexperimenterande, har sedan en tid hemfallit till samma sorts matkomplicerande, som jag tror att de flesta familjer i Sverige varken har tid, ork eller smak för!

Jag tänker att det vore kul med maträtter som inte kräver en ny kryddbod. Jag tänker att det vore trevligt med förnyelse av de maträtter som sedan generationer finns på svenska matbord.

Jag tror jag har ganska rätt när jag påstår att köttfärssås lagas i de flesta hem med stor regelbundenhet. Jag tror att Tacos-myset fortsatt pågår vareviga fredag och jag tror att det steks pannkakor och blodpudding i parti och minut, i alla fall hos barnfamiljer.

Att då, som i den svenska butikskedjans mattidning, locka med helstekt purjolök och samtidigt meddela att ”helst ska innertemperaturen vara 93 gr” får mig att fnysande undra: Vad hände med 87,6-gradig korvstroganoff eller med 94,1-gradig potatisgratäng? Purjon ska förresten serveras med ”brynt hollandaise”, vilket för mig låter som en solklart skuren sås med vidbränd purjo till middag! Nej tack!

Ett och annat tips till köksexperimenten finner jag ibland, det är inte det saken gäller.

Saken gäller att matpublikationer i dag tenderar att alltför mycket rikta sig till de som har oändligt med tid och oändligt med pengar att spendera på att de två gräslöksstråna på tallriken ska ligga i 89-gradig vinkel för att det ska bli extra och riktigt festligt!

Me too stärker inte tjejer just nu - tvärtom!

Jag tänker att Me too-kampanjens grundare nog haft som idé att visa att tjejer, i alla åldrar, ska framstå som starka. I stället tycks hela soppan visa alltmer på det motsatta!

Att Martin Timell tycks ha fått härja fritt i beskydd av TV4 framstår som obegripligt ofattbart och hela TV4-ledningen borde få sparken. Omedelbart. Att Martin säger sig vilja söka hjälp, och ber om ursäkt, är bra om än inte tillräckligt.

"Me too" har fått decenniegamla övergrepp att poppa upp och någon karenstid för vad som är värt att publicera tycks inte finnas.

Expressen berättar om den utomordentligt populäre programledaren Lasse Kronér, som sägs ha trakasserat en tjej som kallas för ”28-åringen.” Försvårande för kvinnan är att hon något år senare, efter att Lasse blivit varnad av sin arbetsgivare, blev tillsammans med Lasse och att de hade ett förhållande som ”28-åringen” nu, flera år senare, kallar för ”destruktivt.”

Varför berättar Caroline Giertz först i dag att Timell hängde fram paketet för henne på en fest för länge sedan? Varför polisanmälde hon honom inte samma kväll det hände?

Kampanjen ”Me too”, ter sig alltmer som en kamp mellan kvinnor där den som kan avslöja sin egen utsatthet som den allra värsta vinner! Vad är ytterst oklart!

Historien med Kronérs ”28-åringen” får mig, än en gång, att tänka att den kille som i kväll följer med en kvinna hem och de älskar, efter samtycke, får passa sig. Inte bara på onsdag om tio dagar utan om några år kan kvinnan ifråga komma att tycka att oktoberlördagens sängtumlande 2017 kanske inte var så bra som hon hade hoppats på. Vad mannen då ska kunna säga till sitt försvar är inte bara svårt utan en ren omöjlighet!

Det mest destruktiva just nu är dock inte ”28-åringens” förhållande med Lasse Kronér; Det är de, ooops kvinnliga, mediechefer som försöker förklara hur de tänker!

Aftonbladets Sofia Olsson Olsén och SVT:s Charlotta Friberg, båda ansvariga utgivare, försöker i media förklara varför de namnpublicerar i vissa fall, och därmed frossar i dessa fall, men avstår från att göra detsamma med personer som har samma arbetsgivare som de själva. 

Tro mig; Jag har läst båda deras förklaringar ett antal gånger och något mer utstuderat svammel är svårt att finna motsvarighet till inom svensk journalistik. Båda damerna har förklaringar som saknar all form av logik och nästa gång de skulle vilja uttrycka sina åsikter, särskilt om det hettat till ordentligt, så borde de avstå från att närma sig tangentbord eller mikrofoner! De är helt enkelt inte trovärdiga!

Jag skäms över de manliga medmänniskor som fortsatt tror att en mejlad bild på de egna könsorganen tacksamt tas emot av alla. Jag skäms över de män som grabbflabbigt tycker det är okej att ta en medmänniska på rumpan eller brösten. Jag är otroligt trött på de, ”hö-hö-hö", killar som finner det lämpligt att i tid och otid dra homofoba skämt runt arbetsplatsers fikabord.

Därför har ”Me too” all form av existensberättigande. Men inte på det sätt som just nu utspelar sig i Sverige och i svensk media! 

Barcelona utan Cava?

Kan du tänka dig staden Barcelona utan ett glas Cava? Nej, det vore som ett Sverige utan köttbullar!

Jag läser i spansk media att en av de stora Cava-producenterna, Codorníu, beslutat sig för att flytta huvudkontoret från Katalonien till La Rioja. Konkurrenten Freixenet förväntas fatta samma beslut, att lämna Katalonien, inom kort.

Anledningen är förstås krisen mellan den spanska regeringen och dess lokala motsvarighet i Katalonien.

Vid en fullbordad självständighetsförklaring är Katalonien inte längre medlem i EU och det goda spanska bubblet riskerar att få svårt på den europeiska marknaden.

Med utflyttade huvudkontor riskerar å andra sidan nästa Barcelona-weekend att bli Cava-lös, något som i min värld ter sig minst sagt både skrämmande och ofattbart!

Kabinpersonal är inga robotar!

Läser om Air Asia-planet som plötsligt dök närmare 7 000 meter på sin väg mellan Perth i Australien och ön Bali, som är australiensarnas motsvarighet till Mallorca.

Flygbolaget får kritik, inte för att planet dök och syrgasmaskerna föll ned framför ögonen på passagerarna utan för att besättningen sägs ha fått panik.

I ett TV-klipp intervjuas en australiensiska som säger att kabinpersonalen sprang genom mittgången och ”skrek” åt alla att sätta på sig syrgasmaskerna.

Ja, vad i helvete skulle de göra?

Jag tänker att en steward eller stewardess, inte heller kan veta hur de kommer att reagera i en nödsituation. Jag antar att de inte får träna realistiskt på ”fritt fall” utan att det handlar om att veta vad som ska skrikas när det håller på att gå åt helvete.

Senast jag flög med SAS satt jag vid nödutgången och stewarden instruerade oss på samma rad exakt vad han skulle vråla om dörren skulle slitas upp.

Uppenbarligen hade personalen ombord på Air Asia lärt sig sin läxa för när syrgasmaskerna faller ned kan det handla om sekunder innan du blir medvetslös av syrebrist.

Att flygbolaget får kritik för att personalen ombord drabbades av panik är att hoppas på att det nästa gång är lobotomerade robotar som drar serveringsvagnarna genom mittgången. Det hoppas inte jag!

Alla som var ombord borde vara tacksamma över att det skreks och att alla, tack vare detta, överlevde.

Några nyheter som svensk media dissar!

Av den enkla anledningen att jag inte bara besökt Kanarieöarna många gånger utan också arbetat där så brukar jag roa mig med att läsa spansk och latinamerikansk media i allmänhet och kanarisk dito i synnerhet. Det är ett utmärkt sätt att hålla språkkunskaperna vid liv.

Inte alls sällan finner jag nyheter som inte får genomslag hos oss och när jag ser vad som publiceras i Sverige så är det inte utan att jag undrar hur det är ställt med nyhetsvärderandet.

Ett par exempel från de senaste dagarna:

Ett spanskt militärplan störtade i närheten av staden Albacete i torsdags. Detta berättade t ex Aftonbladet.

Den som läser spansk media får veta att piloten, som omkom, medvetet valde att inte skjuta ut sig ur det nedfallande planet utan ägnade sina sista sekunder i livet åt att manövrera bort planet från den militärbas där hans hustru och barn befann sig! Tårframkallande om någon frågar mig.

Piloten, som hette Borja Aybar, har nu postumt tilldelats utmärkelsen ”la Cruz del Mérito Aeronáutico” för sin heroiska insats.

Något annat som vi i Sverige inte fått oss till livs, något som jag tänker kunde vara intressant för alla de tusentals svenskar som bokat vinterns kanarieresa, är att marken där skakar mer än vanligt.

På den lilla ön La Palma har 49 mindre skalv, ca 2 på Richterskalan, registrerats. Utanför Gran Canarias nordvästra kust ett skalv på 2,8 på samma skala. Högst hittills är den jordbävning som skedde i vattnen mellan Tenerife och La Gomera, natten till i tisdags, 10 okt. Detta skalv uppmätte 4 på Richterskalan och samhällena på södra Tenerife skakade rejält.

Enligt den spanska media jag tagit del av är aktiviteten ”långt ifrån normal”, seismologiska experter har skickats till La Palma och vad som framkommit hittills är att magma nu tränger upp på 20 km djup under ögruppen och att detta vållar skalven.

Ett kommande vulkanutbrott utesluts inte!

Se där några nyheter som vi aldrig fick kännedom om. I alla fall inte fram till det ögonblick som dessa rader skrivs och publiceras!

Flight SA8131 först på St Helena

Frankrikes forne kejsare Napoleon I tillbringade sina sex sista levnadsår, och dog 1821, på ön som Gud glömde, St Helena i Sydatlanten.

I går skrevs, efter mångåriga förseningar, historia då det som kallas ”världens mest oanvändbara flygplats” öppnades på ön, vars enda kontakt med omvärlden tidigare varit ett fraktfartyg var tredje vecka.

Ön som ingår i det som kallas ”British Overseas Territories” har ungefär 4.500 invånare. 

Dessa, och potentiella besökare till ön, har nu fått möjligheten att flyga till flygplatsen som beräknas ha kostat hisnande 380 miljoner dollar att färdigställa.

På lördagen landade flighten SA8131, från det Sydafrikanska flygbolaget Airlink, efter en totalt sex timmar lång flygning från Johannesburg, via Windhoek i Namibia till slutdestinationen Jamestown, huvudstad på St Helena. 

68 passagerare fanns ombord på flyget av typ Embraer 190 och dessa hade fått betala upp till 2.000 dollar/st för biljetterna

Flygplatsen skulle klara av att ta emot den större Boeing 737 men p g a de oförutsebara vindförhållandena på St Helena och bristen på alternativa flygplatser att landa på väljer det Sydafrikanska flygbolaget, åtminstone inledningsvis, att välja en mindre maskin som behöver kortare start- och landningsträcka.

Flygningarna är tänkta att ske en gång i veckan, på lördagar initialt.

Jag har, åtminstone när dessa rader skrivs, förgäves väntat på att läsa om denna flygnyhet i svensk media. 

Däremot är nyheten stor ute i världen och ett finfint reportage med kul bilder finns här, hos den kanariska nyhetssajten Canariasnoticias.es.

95-öringar är dumheter i livsmedelsbutiken!

I livsmedelsbutiken hittar jag kålrötter för 2 kr och 95 öre kilot. Jag tänker att månget rotmos blir stampat i svenska hushåll den här tiden på året. Så nyttigt och så gott!

Samtidigt undrar jag varför kålrötterna inte kostar 3 kronor per kilo?

Är vi svenska konsumenter så hopplöst naiva och lättlurade så att vi fortsatt tror att en vara för 19,90 är ohyggligt mycket billigare än en vara för tjugan jämt?

Jag undrar vilken butikskedja som blir först med att skippa 95-öringarna i produkternas priser och i stället väljer att prissätta i hela krontal?

Om inte annat vore det en miljömässig vinst då det skulle gå åt betydligt mycket mindre med tryckfärg till alla skyltar ovanför diskarna och på hyllorna.

Kvinna och dubbla efternamn är tjejen för moderaterna!

Moderaterna, partiet jag en gång var stolt över att lägga min röst på, har i dag fått ett antal nya talespersoner inom olika områden.

Nye partiledaren Ulf Kristersson har presenterat sin nya laguppställning under en presskonferens denna tisdag.

Det enda mina ögon fokuserar på när jag ser det nya startfältet är, inte personerna bakom utan just, namnen!

Är du kvinna och har dubbla efternamn är du tjejen för moderaterna. Kort sagt, helt enkelt och otvivelaktigt.

Jag har personer i min omgivning som ivrar för likabehandling. Ibland framgångsrikt men ofta faller ivrandet platt då personerna själva inte riktigt orkar leva upp till likabehandlandet. 

Kanske är det lika illa bland dagens nya moderata ledningsskikt?

Jag tänker att en kvinna i Sverige i dag inte alls är tvungen att ta sin makes/makas namn efter bröllopet. Hon kan behålla sitt eget eller rekommendera partnern att ta hennes. Eller så beslutar sig det nyblivna paret att blanda bådas namn i något slags självförverkligande, och påstått likabehandlande, syfte.

Konstigt nog har ingen av moderaternas nya talespersoner som är män dubbla efternamn.

Fruarna Thalén Finné, Waltersson Grönvall och Malmer Stenergard är naturligtvis fria att heta vad de vill, särskilt numera med den nya namnlagen, men det är vad de gör, inte vad de heter, som är avgörande vare sig de skulle komma att påstå sig vara både jämställda och/eller likabehandlande!

Namnkombinationerna gör mig märkligt ängslig, kalla mig gammaldags!

Hurtigruten i farozonen!

I Norge rasar sedan en tid en debatt som, när jag skriver dessa rader, ännu inte nått svenska nyhetskonsumenter.

Den världsberömda Hurtigruten, kryssningslinjen mellan Bergen och Kirkenes, med dagliga avgångar på den elva dagar långa tur och returresan, ska konkurrensutsättas.

Detta har det norska kommunikationsdepartementet beslutat.

Jag som inte är mycket för monopolliknande verksamheter tänker att kanske är Hurtigruten undantaget som bekräftar regeln!

Från slutet av 1800-talet har linjen fraktat varor, lokalboende och mängder av turister längs den norska kusten och kanske är Hurtigruten den vackraste av all världens kryssningsrutter.

Nu vill den norska regeringen låta tre olika rederier få ansvar för trafiken men redan i inledningen av anbudsförfarandet står det klart att det inte alls finns några garantier för att de tre bolagen kommer att kunna synkronisera sina tidtabeller.

Avlägset belägna norska samhällen, helt beroende av Hurtigrutens dagliga besök som bringar livsmedel, post och mycket annat och är den enda livlinan till övriga Norge, riskerar att få sin tillvaro allvarligt försämrad.

I dag berättar NRK, norska public service, att det nuvarande rederiet Hurtigruten kämpar för rättigheterna till sitt namn. Juridiska experter påstår dock att något slags evigt varumärkesskydd inte finns.

Kanske är Hurtigruten snart historia, både till namnet och till verksamheten? Turister, som spenderar storkovan på en kryssning, kanske får söka sig något annat land att kryssa i? 

Kanske får sömniga småsamhällen i Norge packa ihop för gott?

Det vore inte bara synd och skam, det vore en kollaps för den norska högerregeringen!

Konkurrens – javisst! Men om konkurrensen innebär utslagning av samhällen och förlust av stora turistintäkter så kanske konkurrensen ska tillåtas få stå åt sidan för en gångs skull!

Södertäljeborna har civilkurage!

Det är inte utan att jag känner stolthet över människorna i min barndomsstad Södertälje!

Sekunderna efter ett rån mot en guldsmed i Kringelstan, under fredagen, så slog motståndarlaget, de som tröttnat på våld, kriminalitet och maffiafasoner, till.

En tyngre kettleboll lär ha dängts i taket på rånarnas flyktbil och ögonblicket senare kör en vaken medborgare in sin egen bil i sidan på gangsternas fordon, så att detta prejades av den centralt belägna gatan.

Heja säger jag!

Det säger inte polisen!

DN skriver på lördagen om att hjältarna som ledsnat och som gjorde en hjältegärning själva riskerar åtal.

Roger Björkmyr vid Södertälje-polisen säger att de som ingrep kan bli utredda för ”skadegörelse alternativt vårdslöshet.”

Tidigare har media berättat om det som kallas envarsgripande, som innebär att du och jag och vem som helst kan ingripa i samband med ett brott och i väntan på polis.

Det är möjligt att Björkmyr överstuderat lagboken medan jag själv är ute och cyklar men jag kan inte låta bli att tänka positiva tankar om de som ingrep under fredagen.

Att veta att polisen inte bara är drabbad av personalflykt och därmed har uppstådd personalbrist, som leder till att utredningar staplas på hög, gör att jag tänker att all tänkbar hjälp tacksamt borde tas emot. Är det anarki att tänka så?

Förhoppningsvis hamnar en eventuell utredning mot ingriparna allra längst ned i någon balans från helvetet. Om inte anmälan genast avskrivs, precis som sker med det flesta andra polisanmälningar som görs!

Eller så går man vidare med en anmälan för att detta ger en chans att ”pinna upp” statistiken över uppklarade brott!

Pekka Heino lämnar SVT med självklart citat!

Pekka Heino slutar på SVT meddelar kvällspressen på onsdagskvällen.

Programledaren med stora förtjänster, och nästintill klyschan ”folkkär”, kommer att saknas av denne bloggare. Men högst troligt är Pekka snart tillbaka i någon reklamkanal och då tjänandes storkovan jämfört med slavandet hos public service.

Jag kommer för alltid att memorera en kommentar från Heino, han har ju så jäkla rätt, när han, i samband med att han nu meddelar sin slutpunkt hos SVT:

”Jag har aldrig accepterat att en chef ska ha respekt för att han eller hon är chef utan då ska det vara baserat på vad han eller hon åstadkommer och hur man leder arbetet.”

Precis vad jag anser och precis vad jag grämer mig för att aldrig ha kommit på att formulera!

Lycka till i framtiden Pekka!

Snyggt jobbat och ditt citat sitter som en smäck på många av oss andra ute i verkligheten!

Anna Rydgren gav briljant självledarskapspepp!

Jag har haft det stora nöjet att under en halvdag lyssna till föreläsaren, musikalartisten och ledarskapsutbildaren Anna Rydgren. Anna, med 557 föreställningar av ”Mamma Mia” i sin ryggsäck, peppade oss mer än tusen åhörare i konsten att idka självledarskap.

Hon fick oss alla att redan inledningsvis både dansa och sjunga i en av ABBA:s mest berömda låtar. Detta i en församling, bestående av anställda hos samma arbetsgivare, som vanligtvis lever efter devisen ”inte göra bort sig” och ”vad ska kompisarna egentligen tro?”

Visst, jag lärde mig mycket, fick många tips på hur jag ska och inte ska tänka och reagera i olika situationer och fick mig att förstå bättre varför jag faktiskt är och gör som jag är och gör!

Toppen! Men samtidigt….

Alla som arbetar i en starkt hierarkisk organisation vet att en skopa skit, eller som vi kallar den på mitt jobb; en bajsmacka, som har sitt ursprung i den absoluta toppen vet att den inte så trevliga sandwichen förr eller senare landar i de knän som befinner sig längst ned på skalan!

Den som befinner sig på det omtalade ”golvet” har liten, eller ingen, möjlighet att parera.

Att ens arbetsgivare då betalar stora summor pengar för att alla anställda ska bli självledande i större grad blir därmed ett slags bisarrt spel för gallerierna.

Eller kanske det helt enkelt är ett sätt för den absoluta ledningen att idiotförklara samtliga chefer på alla de otaliga mellannivåerna?

Hur som helst; Det var kul att träffa kollegor, från avlägsna avdelningar, som jag inte sett på många år, att nätverka och Anna Rydgrens föreläsning var en uppmuntrande kick för de allra flesta åhörare tror jag!

Vi kommer att vara ett välpeppat självledarskapsgäng som återgår till det vanliga jobbet i morgon. Lite sturskare, mer medvetna om hur vi själva är och gör och absolut säkert betydligt kaxigare när nästa skopa med skit levereras uppifrån i hierarkin från de som ägnar dagarna åt att delegera ned allt som är obekvämt! 

Förhoppningsvis lyssnade även ledningen i dag!

Det ska fan vara konsument!

Läser att en papperskasse orsakar 50 % mer klimatutsläpp än en plastkasse. Visserligen löser papperskassen upp sig i naturen men ändå?

En tygkasse kräver 400 gångers användning för att spöa de två billigare alternativen. Vilken tygkasse står pall för 400 veckohandlingar?

Det ska fan vara konsument!

Jag har tidigare skrivit ofta, och mycket, om den orangutangutrotande palmoljan.

Den som tror sig köpa en palmoljebefriad produkt bara för att det står ”ekologisk” på varan tror gigantiskt jättefel!

Snart är det jul och glad blev jag när jag såg att min ICA-handlare börjat saluföra Sveriges, i min värld, godaste pepparkakor, Nyåkers, i en ekologisk variant. Som tyvärr, och förvånande nog, innehåller palmolja.

Börjar snoka runt mer i butiken och finner att en ohygglig mängd av ”ekologiska” produkter innehåller palmolja! Det är inte bara oacceptabelt och världsfrånvänt utan rena rama dårskapen!

Jag kontaktar Nyåkers som kan berätta att ICA beslutat sig för att inte köpa in de papparkakor som inte innehåller palmolja.

Säga vad man vill men ”min”, och alla andra, ICA-handlare kan fortsätta yra sig blå över att de säljer mången ekologisk produkt. Uppenbarligen går folk i gemen på bluffen!

Jag fortsätter söka mina älsklingspepparkakor i den palmoljebefriade varianten medan ICA trallar vidare och lurar på folk ekologiska produkter till överpris och innehållande (kom nu inte med det gamla argumentet att palmoljan är ”certifierad”) orangutangernas största utrotningshot!

Jag fortsätter att handla dagligvaror, väljer bort palmoljeprodukter men nu vet jag ta mig fan inte i vilken typ av emballage jag ska bära hem mina produkter! Är det resväska som gäller nästa gång det ska kånkas hem potatis, mjölk och bröd? Fast vad är resväskan egentligen gjord av och vilken miljöpåverkan har den?

SUCK!

Klyschig fakeinformation eller?

Under lördagen tvingades Air France flygning AF66, på väg från Paris till Los Angeles, att göra en nödlandning i Goose Bay, i nordöstra Kanada, efter att en av de fyra motorerna på ”superjumbon”, en Airbus 380, flugit i luften (på många sätt)!

Det blev, förstås, en hyfsat stor nyhet och som nyhets-, språk- och flygnörd följde jag intresserat utvecklingen.

SVT publicerade nyheten med följande bild och bildtext:

Inte vet jag hur redaktionen kan veta att det inte var just detta flygplan som var inblandat i motorhaveriet. Kanske sitter de på information som av någon besynnerlig anledning inte kan delges allmänheten.

Eller så handlar det om en desinformerande klyscha, en sån där vi nyhetskonsumenter inte alls är intresserade av!