Pride, kränkthet och kollektivism!

I samband med Pride är debattartiklarna som berör hbtq-världen många.

Expressens debattsida "Sidan 4" har haft ett par riktigt tankeväckande inlägg.

Häromdagen, i måndags, skrev Daniel Björk att bögvärlden försöker begränsa genom att "bestämma" hur folk ska klä sig, hur ofta man bör ha sex och hur man bör dejta. Daniel känner sig inte alls hemma i denna "verklighet" och börjar fundera på den slutgiltiga lösningen som är att flytta till vischan och knåda surdeg.

I dag skriver Dick Erixson att många inom gayvärlden ser sig själva som offer och att de, för att slippa ta något eget ansvar, festar loss i stället för att seriöst arbeta för förändring. Vidare menar han att många inom hbtq-rörelsen ägnar otroligt mycket tid åt att känna sig kränkta eller leta anledningar till upprördhet.
Dick konstaterar, helt riktigt, att stolthet (pride) faktiskt bygger på egna prestationer och inte på rättigheter.
Han säger sig inte vara ense med Daniel men fastän jag läst båda inläggen ett flertal gånger så har jag svårt att se att de båda är diametrala motsatser. Tvärtom delar jag bådas uppfattningar på ett flertal punkter.

Exempel på kränktheten har varit flera. RFSL Ungdoms förbundsordförande Emelie Mire Åsell beklagade sig på SvD Brännpunkt i måndags och påstår att "hbtq-ungdomars problem tas inte på allvar". Emelie generaliserar, jämför äpplen med päron och tycker att det är ett problem när andra organisationer säger sig arbeta "för alla barn" och därför inte specifikt vill arbeta för hbtq-ungdomar.
Dessutom slänger sig Emelie med uttryck som "barn som är hbtq-identifierade" vilket genast får mig att undra om hon lärt sig sin egen läxa överhuvudtaget?

En som också känner sig kränkt är Sören Juvas, f d förbundsordförande på RFSL. Efter att fyra företrädare för KD på SVT Debatt bett om ursäkt för det egna partiets uttalanden genom åren svarar Sören, också på SVT Debatt, att det inte räcker med en ursäkt.
Suck!
Jag kan sannerligen tycka att KD genom åren sagt och verkat för en hel massa idiotiskt och det finns säkert horder med KD-medlemmar (boende i bibelbältet?) som fortsatt står för mossiga åsikter. Men om det nu börjar hända saker inom partiet som gör att det uppstår en diskussion kring hbtq-frågorna så tycker jag att Sören har fel när han inte tycker att det räcker. Allting har en början och nu kanske "revolutionen" är på väg även inom KD!

I dag är det Juholts tur att tycka till på SVT Debatt. I ett inlägg som handlar om att han vill ha hbt-utbildning för lärare mal han på med trötta klyschor typ: "I dag blåser det kalla konservativa vindar i stora delar av Europa" och "mänskliga rättigheter som vi ser som självklara här i Sverige är ifrågasatta". Däremellan påstår han självklarheter som vem som helst kan skriva under på men som han tillgodoräknar sitt eget parti!

Tänk att det kan bli ett sådant rabalder och sådana känsloyttringar bara för att två personer vill kunna älska varandra oavsett kön!

Dessutom börjar det bli lite tröttsamt med alla som, speciellt i hbtq-frågor, säger "vi" och menar att det handlar om en enda homogen(!!) grupp utan några som helst individuella åsikter!

I år tar jag ett friår från Pride!

Kanske börjar jag närma mig dagen då det är dags att dra till vischan och knåda surdeg!