Om gonorré, behandling och insiktslösa!

DN skriver om att gonorré snart kommer att tillhöra de obotliga sjukdomarna eftersom bakteriestammarna blir resistenta mot de kraftigaste av den antibiotika som mänskligheten känner.

Jag påstår att detta knappast är en ”nyhet” eftersom det redan för mer än 30 år sedan talades om utvecklingen mot resistenta bakterier just när det handlar om veneriska sjukdomar.

I början av 1980-talet bodde och arbetade jag på Mallorca. Den gäst som drabbades av ”drypan” skickades till läkarstationen där behandlingen blev tio hästdoser injicerat penicillin under lika många dagar.

De bakteriestammar som huserade i Medelhavsområdet var redan på den tiden rejält motståndskraftiga mot nästan alla slags behandling.

Ibland var behandlingen dessutom så häpnadsväckande spektakulär att vi i dag knappas kan förstå att den faktiskt ägt rum.

Gäster som drabbades av flatlöss fick recept och skickades i raskt takt till ” La Farmacia”, apoteket, för att hämta ut en flaska med en klar, starkt doftande, vätska. På innehållsförteckningen kunde man läsa att produkten bl a innehöll ”Diklordifenyltrikloretan”, något som vi känner bättre under förkortningen DDT! Snacka om att odjuren i skrevet dog som (häpp!) flugor!

Som reseledare kunde jag bokföra åtskilliga skadeanmälningar till reseförsäkringsbolaget som ”hudinfektion”, då försäkringarna aldrig täckte veneriska sjukdomar, något läkarna på turistresmålen var mer än medvetna om då de tjänade storkovan på naiva nordbor.

Gonnoréns väg mot antibiotikaresistens har pågått längre än vad dagens larmrapporter vill låta påskina. Människors väg till insikten om att kondom är ett måste vid tillfälliga semesterflirtar tycks bli allt längre ju fler varningssignaler som kommer. 

Kanske är det evolutionen som nu tillser att korkade människor på sikt inte kommer att kunna föröka sig?